Ett foto kan bära på så mycket historia, och just ett sådant foto som han fann i sin syster Birgittas album skickade Bengt Bergstedt till mig häromdagen.
En skuta som heter Västanvind har 1946 lagt till vid Fiskeviks brygga. Har aldrig hört talas om Västanvind, skutorna som mina morbröder haft liggande i viken har ju hetat ”Karl” ”Zita” och ”Silva”. Anders Carlsson som är vår skutexpert och har dom rätta kontakterna får lösa gåtan. Han får snabbt fram svaret och skutans historia som jag senare kan komplettera med uppgifter från ”nätet” visar sig vara både lång och intressant.
Västanvind är en Kutter, mängder av kuttrar köptes vid förra sekelskiftet av fiskare i Bohuslän när engelsmännen gick över till ångdrivna fiskebåtar. En kutter, båttypen kallas ”smack” i England , är ett tvåmastat segelfartyg med gaffelsegel och styrs alltid med rorkult. Kuttrar var lättseglade, kursstabila, snabba och krävde inte så stor besättning. Engelsmännen uppskattade också att dom svenska köparna oftast behöll dom engelska namnen vilka låter spännande och exotiska här i Bohuslän. Endast en handfull finns nu kvar här, den mest kända är väl kryssarklubbens skolfartyg ”Gratitude”.
Västanvind eller Keewaydin som den hette från början och även heter nu, för det fina är att kuttern fortfarande finns kvar , har följande historia:
Keewaydin, namnet betyder ”nordvästvind” och är hämtat från den amerikanska författaren Henry Wadsworth Longfellows (1807- 1882) berättelse om indianen Hiawatha, är byggd 1913 i Rye som ligger i södra England. Det är den sista Ryebyggda kuttern som finns bevarad.
1937 säljs hon från Lowestoft på Engelska ostkusten till Henrik Rudolf Karlsson, Karl Johan Robertsson, Torsten Bernhard Andersson och Carl Albin Carlsson i Grundsund. Köpeskillingen var 150 pund.
När båten skulle levereras seglades Keewaydin med engelsk besättning till Skagen där de nya svenska ägarna mötte upp. In i den svårnavigerade svenska skärgården vågade sig alltså inte engelsmännen. Efter köpet monterar dom nya ägarna in en 60 hkr Bolinder maskin i henne.
Keewaydin registrerades som fiskefartyg men användes ändå inte till fiske under de första åren. De nya ägarna i Grundsund såg i stället en annan möjlighet att tjäna pengar. De köpte makrill av engelska och skotska trålare som de fraktade hem till Sverige och sålde med bra förtjänst. Redan första året under svensk flagg seglades Keewaydin över Nordsjön till Skottland och vidare till Yttre Hebriderna. Där kastade man ankare och fyllde fartyget med ryggfläkt och saltad makrill. Under andra världskriget 1944 byter man namn till ”Västanvind”. Fartyget skall då enligt uppgift även ha fraktat flyktingar från Danmark och lär även ha varit inblandat i vapensmuggling.
1953 blev hemmahamnen Hovenäset, och tio år senare nu åter med namnet Keewaydin hamnade den hos en privatperson i Göteborg som under många år lät reparera och bygga om den för att 1973 ställa upp i segeltävlingen ”Whitbread round the world race”. Efter att ha kommit åter till Sverige såldes den vidare till Grekland och användes där som charterbåt.
Sedan 1997 ägs hon av entusiasten Paul Welch. Han kom över Keewaydin för nästan ingenting när hon låg på Malta, rätt förfallen. Ägaren hade tröttnat och ville bara bli av med båten, så han fick köpa henne för ett Pund. Kom sedan åter tillbaka till England nu senast med Falmouth i Cornwall som hemmahamn och där har den använts för att segla med ungdomar bl. annat till Scillyöarna. När Welch sedan forskade i båtens historia fann han uppgifter om Keewaydins många år som fiskebåt i Grundsund, så han bestämde sig 2005 för att segla dit, efter 50 år var alltså kuttern åter i Grundsund.
Är det nu någon som blivit sugen på att äga henne så är hon åter till salu på grund av att ägaren Paul Welch nyligen omkom i en såväl tragisk som osannolik olycka, när en stor Ek föll ner på den husbåt där han befann sig och dödade honom.
Västanvind har under åren som gått både blivit påseglad och gått på grund ett flertal gånger men alltid återuppstått och blivit reparerad, vi får hoppas att någon tar vid så att den får finnas kvar ännu en tid.
Så tillbaks till min första fundering, varför besökte den Fiskevik. Kanske kände ägarna mina morbröder som vid denna tiden hade skonaren Zita. Eller hälsade man på hos Torsten Larsson? Hans morfar Anton Karlsson var ju vid denna tiden död sedan länge, men var ju en välkänd Kutterägare i Hälleviksstrand med kuttern ”Prolific” . Tack ändå Bengt, nya bilder skapar nya funderingar och nya historier.
Varv: Geo & Thos Smith Ltd, Rye
Byggår: 1913
Bruttotonnage: 62
Längd: 22 m
Bredd: 5,7 m
Djup: 2,8 m
Motor från 1937 60 hkr Bolinder, Nu Gardner diesel 180 hk
