Det är något magiskt med Liseberg, en drömvärld befolkad av osannolika människor och kaniner.
Det började med systrarna Nonnen som bodde här liksom I en drömtillvaro, odlade sin trädgård både bildlikt och I verkligheten. I den vackra trädgården odlades grönsaker och I det som nu är “värdshuset” odlades konst, musik och umgänge.
Så var det ju det här med kaninerna. Bara fem år efter att Lewis Carroll skrivit “Alice I underlandet” så översattes den till svenska av en av systrarna , Emily Nonnen.
Lika skruvad som handlingen är I den boken där Alice följer en kanin ner I ett hål och in I en sagovärld, lika skruvad har sedan den osannolika mixen av upplevelser varit sedan nöjesparken Liseberg öppnade vid jubileumsutställningen 1923 invigd av Harald Adelsohn, farbror till Ulf.
Det började redan första året, vad sägs om följande . I ena ändan föreläser Albert Einstein om relativitetsteorin inför en halvsovande publik , I andra ändan Lustiga huset och “Lillköping” en miniatyrstad helt befolkad av dvärgar. Sedan gungor och karuseller , bergbana och “Två vita och en brun” innan man beträdde dansbanan.
Finkulturens vänner kanske lyssnade till Opera och deklamationer med operasångerskan Andrejeva von Skilondz och Anders de Wahl på kongresshallen medan de som föredrog spektakel flockades kring Abdullahtruppen, en tio man stark arabisk språng-akrobattrupp som uppträdde vid “den roterande dansbanan”.
Upplevelser för alla stora som små , fattig eller rik. En höjdpunkt för alla göteborgare som får tacka snickaren och kommunordföraren Herman Lindholm för att den finns och som verkade för att alla fattig som rik skulle ha råd att besöka nöjesfältet.
Men kaninerna då !
Som alla märkt så befolkar ännu kaninerna Liseberg. De började dyka upp där på 1980 talet och sägs av vissa ha kommit med ett rymdskepp som landat på Liseberg, enligt andra mindre fantasifulla människor kom dom beställda från en man I New Orleans som sydde figurdräkter för temaparker, en mycket tråkigare förklaring som defenitivt inte hör hemma i underlandet.
