Ett av få företag som haft sin verksamhet på Stora Askerön är Trankokeriet i Danestan som startades 1780 av köpmannen Johan Bäck från Göteborg och drevs under resterande del av den sillperiod som varade mellan 1747-1807. Bohuslän kom då att blomstra och befolkning ökade med uppemot femtio procent. Trankokeriet var en anläggning där sill kokades för att utvinna tran. Tranet användes som olja för belysning och exporterades i stora mängder till Europa.
Ägare var första tiden förutom Johan Bäck även lotsåldermannen Torkel Ödman som bodde i Västergård. I beslutet från landshövdingen står att Askeröbönderna gett sitt tillstånd att det fick anläggas nödvändiga sjöbodar, att hamnen får användas och att ”grumset” som är en restprodukt skall samlas in och läggas i ”tranhusbingen” för bönderna att hämta och använda som gödning. Vidare skall bönderna av ägarna årligen erhålla en avgift på femton Daler silvermynt.
Några år senare, 1784 dör Torkel Ödman och det blir grosshandlaren och skeppsredaren Gustaf Santesson som tar över Ödmans andel och företaget benämns nu Bäck & Santesson.
Santesson var även delägare i ”Kustens varv” i Göteborg, ett varv som startats av Peter Bagge och där Johan Bäck då var disponent och bodde i fastigheten ”Belleveu” helt nära ( blev senare att värdshus som drevs av sonen). Santesson däremot bodde på Kärralunds säteri i Örgryte, huvudbyggnaden låg där Lisebergsbyn nu huserar.
Exakta läget för trankokeriet är svårt att veta, ingen dokumentation som beskriver det exata läget har hittills hittats, men när Santesson 1785 ansöker om att få utöka anläggningen till åtta kittlar (senare 12 kittlar) så blir förbehållet från myndigheterna att ”Den stenmur som nyligen till dammens utvidgande är lagd, blifven med bräder klädd och mellan fyld, och som den ligger på en till två fots vatten nära stranden, bör sökande draga försorg att botten innanförr med någon underbäddning giöres hård så att afskrädets afförande därifrån blir möjlig”.
På fotot skymtar resterna av grumsedammen och det kanske kan ge en hint om läget för trankokeriet. Man forslade troligtvis avfallet från kittlarna när man avskiljt tranet kortast möjliga sträcka. Grumsedammarna var förövrigt resultatet av den första miljödebatten som förekommit i landet. Stanken låg troligtvis tung över Danestan på den tiden. På platsen saltades även sill, 1788 saltades 600 tunnor.
Även på Kalven fanns ett mindre sillsalteri som ägdes av tullkontrollören Fadder Lindqvist vars svärson Johan Påwelsson Wikström hade trankokeriet på Knarrudden, Lilla Askerön. Bäck & Santesson drev även ett trankokeri vid Låka (Höviksnäs) på Tjörn
Mary Wollstonecraft kvinnosakskämpen och modern till Mary Shelley som skrev om Frankenstein reste 1795 genom Bohuslän och skrev följande om stanken.
the loveliest banks of wild flowers variegated the prospect, and promised to exhale odours to add to the sweetness of the air, the purity of which you could almost see, alas! not smell, for the putrefying herrings, which they use as manure, after the oil has been extracted, spread over the patches of earth, claimed by cultivation, destroyed every other.
I husförhörslängden 1795 samma år som Wollstonecraft passerade Bohuslän kan man i alla fall se vilka som jobbade på trankokeriet detta år
Bokhållaren Sven Mag. Dahlström………….. 24 (ägde Västergård till 1830)
Pig. Anna Lisa Bergman …………………. 33
Pig. Anna Brita Berndtsdtr. (struken)……… 20
Pig. Carolina Lindstedt (struken) ……….. 18 v
Dr. Johan Hendrik Dahlström …………….. 11
Tunnbind. Abraham Hermansson ……………. 30
Tunnbind. Johannes Mellberg (struken) från
Mollösund med bevis ……………………. 23
Tunnb. Bryngel Hallberg ………………… 32
h. Anna Andersdotter …………………… 26
Tunnb.Johan Friberg (struken) …………… 26
h. Christina Brinck (struken) …………… 26
M. Lars Hansson ……………………….. 40
h. Sigrid Olsdotter ……………………. 38
s. Helje ……………………………… 15
s. Andreas………………………… 8 [döpt 1787 14/1]
s. Olaus ………………………….. 1 [1796 17/12]
d. Christina ……………………… 13 [1782 5/3]
d. Inger (död) ……………………. 5 [1789 24/3]
d. Olena …………………………. 2 [1793 11/2]
Men många fler fick säkert sin utkomst från verksamheten (de som anges som strukna har funnits där mellan 1795-1798 men flyttat)
Bokhållare Dahlströms gård som innan honom ägts av delägaren i trankokeriet, Torkel Ödman köptes senare av min mormors farfar, lotsen Anders Andersson med följande förbehåll
Kjöparen skall vara förbunden at lemna min syster Elsa Maria Dahlström uti hela dess lifstid Ett åhrligt undantag som skall bestå af Nödige hus och ved bränsle samt en tunna Korn, en half tunna bönor, en half tunna Rog, samt foder för en ko som Ryktas så gott som Kjöparens, samt mulbete bland Kjöparens uti alla betten, samt för egen Räkning af hämta fruckten af den så Kallade brunds appelen, samt Rätig het at Sätta en skjäpa potäter hvar till Kjöparen till släper gödsell och för Rättar sättningsarbetet.
Det finns endast knapphändiga uppgifter om Johan Bäck men han var född 1738 i Uddevalla där hans far var postmästare och magistratens bokhållare. En tidigare förfader hade dessutom varit borgmästare i staden. Systern Regina gifte in sig i handels och redarefamiljen Melin i Göteborg.
Om Gustaf Bernhard Santesson (1739-1790) finns betydligt mer dokumenterat ock kan sägas följande, han grundade firman G.B. Santesson & Söner. Firman blev en av de största redarna i Göteborg samt ägde sillsalterier och trankokerier.
Paret Santesson var herrnhutare och sände därför sin son Berndt Harder Santesson (1776-1862) till uppfostringsanstalten Kristiansfeld i Schleswig. År 1789 sändes han till Uppsala universitet, men måste redan 1791, efter faderns död, avbryta sina studier och endast 15 år gammal hjälpa mamman att sköta den stora firman. Gustaf gick ju bort tidigt och verksamheten sköttes av hans hustru, en av många framgångsrika kvinnliga företagare i 1700 talets Göteborg. En företeelse betydligt vanligare där än i Stockholm.
Sonen Bernt Harder engagerade sig senare i Göta Kanal och var kompanjon med Baltzar von Platen. Bernts dotter gifte sig med Fredrik von Otter och är alltså anmoder till Birgitta och Ann-Sofie von Otter (Anna Wilhelmina Santesson var deras farfars farmor)
Bernt Harders bror Karl Gustav 1781-1819 var komminister i Örgryte men boende på Sävenäs säteri där SKF nu håller till, sonen Carl Gustaf grundade Surte glasbruk.
Carl Gustavs dotter Johanna Ulrica var gift med apotekaren Arvid Henrik Gren av Rossö, den siste på manssidan av denna gamla norska adelssläkt från Orust. Paret ägde Änggården i Göteborg och mannens stora trädgårdsintresse med plantering av tusentals olika träd på dess ägor blev basen för det som nu är Göteborgs Botaniska Trädgård.
Källor: Ansökningsdokument för trankokeriet som Stanley Karlsson låtit landsarkivet i Göteborg ”tyda” och renskriva.
https://gamlagoteborg.se
https://www.angermark.se/stora-askeron
https://www.askerohistorier.se/kalven-stora-sjotullen/
https://www.askerohistorier.se/mod-och-rad-hos-ett-fruntimmer/