Silva öns sista lastfartyg som ägdes av bröderna Asker har en lång och brokig historia som beskrivs i denna artikel som stod att läsa i tidskriften ”Länspumpen” 2007 med Krister Bång som författare.
Silva beställdes ursprungligen av skeppsredare Richard Wirén (1892-1971) i Figeholm. Han var av en gammal lotssläkt. Fadern, Olof Frithiof, var dock sjöman och ägde skutor. Rickards första skuta bar namnet Ingeborg. Annars föredrog han oftast namn som började på S såsom Spes, Solamit, Solana och Solvig. Rickard var också ordförande i Rederiföreningen för Mindre Fartyg 1941-1964. Richard hade två yngre bröder, Martin och Rudolf, som också var verksamma inom shipping. Bröderna drev t ex Wiréns Skeppshandel i Kalmar.
Silva sjösattes lördagen den 3 juni 1939. Hon var först i en serie om sju motorseglare som varvet byggde för olika svenska redare. Sist ut i serien var Angö 1948. Vid denna tid bedrevs den svenska närsjöfarten mest av äldre träskutor varför Silva utgjorde en välkommen föryngring av flottan. Fartyget hade en segelarea av 227 kvm och en hjälpmotor från Bolinders på 160 hästkrafter. Hon kunde lasta 300 ton.
Efter leveransen den 1 juli 1939 avgick hon på sin jungfruresa till Bohuslän för att lasta gatsten till Stockholm. Första frakten betalades med 7 kr per ton. Fartyget levererades den 1 juli 1939. och till huvudstaden anlöpte Silva Kalmar för allmän beskådning. Därifrån fick barnen följa med fartyget till hemmahamnen i Figeholm, säkert en fin upplevelse. Under kriget transporterade Silva mycket kol från Königsberg till Sverige. Det var inte lika farligt att gå till Königsberg som till Polen, som ofta bombades. Man gick också med trä från Finska viken ner till Tyskland och Danmark. En sådan resa kunde ta upp till en månad eftersom det inte fanns bränsle till motorerna annat än vid ankomst och avgång.
En svår olycka inträffade den 4 juni 1945. Silva var på resa mellan Södertälje och Härsfjärden med bunkerkol då hon i Herrhamraleden överraskades av hårda vindar, kantrade och sjönk på 56 meters djup. Olyckan berodde på att fartyget inte hade luckorna på och när det blev överspolning fylldes fartyget med vatten. Besättningen gick i livbåten men kapten stannade i det längsta ombord. Strax innan Silva sjönk kastade han sig i vattnet och bärgades av livbåten. Olyckan gav rättsliga efterspel eftersom man inte följt sjölagen. Silva bedömdes som totalförlust. Det fanns vid denna tid inte så stora möjligheter att gå ner på sådana djup för att bärga fartyg. Dykaren John Sörman ville dock försöka. Att lokalisera haveristen var ett tidsödande företag. Under tre veckor bottensvepte man ett stort område innan man hittade fartyget.
Det låg helt oskyddad ca 5 distansminuter från land mellan Rökö och Landsort. Aktern var nersjunken 6,5 meter i bottenleran. Sikten vid bottnen var bara omkring en meter och uppstigningen från detta djup tog omkring 3 timmar i anspråk. Man var också tvungen att avbryta arbetet flera gånger på grund av hårt väder. Men trägen vinner. Den 21 augusti kunde Silva lyftas upp till 23 meters vatten och kunde därmed föras in till ett mer skyddat läge vid ön Fifång. Den 31 augusti kunde hon tas upp till ytan och den 4 september fördes hon till Södertälje uthamn. Hon hade på grund av trycket fått sex läckor och hade cirka 10 ton lera på akterdäcket. Lyckligtvis hade dörren till motorrummet varit stängd så leran hade inte hittat in dit. Den 5 september torrsattes hon vid Ragnhildsborgs slip och bärgningen var lyckligt genomförd. Nu gällde det att få skutan iståndsatt. Och det var inte det lättaste.
Både byggnadsvarvet och varvet i Kalmar ansåg att hon var för svårt skadad att man inte ville ta sig an reparationen. Så här strax efter kriget var alla varvsresurser utnyttjade till bristningsgränsen.
Rickard Wirén förde fartyget till Oskarshamns Varv där alla skrovarbeten utfördes under skeppsredarens egen uppsikt. Inredningsarbetet utfördes i Figeholm av ett lokalt snickeriföretag. Och på vårkanten 1946 kunde hon åter sättas i fart. Ett lite annorlunda uppdrag för en ostkustskuta var att delta i Islandsfisket. Tillsammans med Asta från Fisketången deltog hon i fisket sommaren 1949. Då hon tisdagen den 19 juli befann sig cirka 40 distansminuter NV Siglunes märktes en hård törn i propellern. Ett propellerblad hade blivit avslaget. Silva togs under bogsering av Asta till Siglufjördur dit man kom dagen efter. Man telegraferade efter ett nytt propellerblad, men fabriken hade semesterstängt och kunde först den 25 juli kunde bladet sändas. Under tiden fick man låna ett blad av Island av Fisketången. Den 22 augusti märkte man att propellerhylsan läckte och det blev ett nytt besök i Siglufjördur för reparation. Islandsfisket blev ingen lönsam affär för KR 170 Silva.
Skutan fortsatte sedan att dra frakter främst i Östersjön fram till den 18 juni 1960 då hon såldes till bröderna Asker på Stora Askerön vid Tjörn med Henry Asker som huvudredare. Bohusläningarna hade fått betala 215000 kronor för nyförvärvet. Under vintern 1961 byggdes fartyget om till motorfartyg. Bogspröt och mesanmast slopades och stormasten flyttades till mesanmastens plats. Ar 1969 genomfördes ytterligare en ombyggnad. Då ersattes bl a trämasterna mot stålmaster. En något strapatsrik resas genomfördes under senhösten 1963. På en resa mellan Stettin och Sundsvall med salt fick man en natt i Gävlebukten en snöstorm från nord över sig med våldsamt överbrytande sjö. Silva överspolades ideligen och hon blev nerisad ända upp till salningen. Hon slingrade så kraftigt att den fastsurrade teven kom loss och föll ner i en säng där den bara några månader gamla dottern Helene låg och sov. Men allt slutade lyckligt.
I juni 1982 var det slutseglat från Askerön. Silva såldes då för 400 000 kronor till firma Sjötransport, Björn Östlund, i Stockholm och flyttade dit. Men bara två år senare var hon tillbaka på västkusten. I januari 1984 förvärvades hon av Göte Olofsson på Öckerö för att sättas i fart med industrifisk mellan Öckerö och Ängholmen på Tjörn. Under en sådan resa var olyckan än en gång framme. Då fartyget i hårt väder och med oskalkade luckor den 11 oktober 1984 befann sig på Sälöfjorden utanför Rörö på resa med 275 ton industrifisk kantrade hon och sjönk. Besättningen räddades av en helikopter. Ännu en gång bärgades hon och fördes till Öckerö där hon lades upp. Under 1986 såldes hon till HB Silva, Öckerö. Sommaren 1991 meddelades att hon var under försäljning till Uddevalla kommun. Avsikten var att totalrenovera henne och att använda henne som skolfartyg och drivas av Uddevalla Maritima Förening. Affären genomfördes dock aldrig. Våren 1994 meddelades att Silva nu övertagits av M/s Silva ekonomisk förening på Tjörn. Fartyget fördes till Bleket där man raskt försåg henne med presenningar. Tanken var säkert att ha henne i reserv om det skulle hända de renoverade träskutorna något.
I juni 2001 hittades hon av kanadensare som tog Silva över till Halifax och återställde henne till sitt ursprungliga utförande som tremastskonare, för att använde henne till chartersegling. Hon har nu kapacitet för 150 gäster och erbjuder ett bankettrum för formella middagar. Man har även en pub ombord och erbjuder även dans på däck till en professionell Dj.
Ett fartyg med nio liv hade fått en ny arbetsuppgift.
Vill man bygga Silva som modell, säljer Sjöhistoriska museet ritningar. En modell av Silva i skala 1:50 finns också på museet. Fotona visar Silva på jungfruresa, i Fiskevik, i Halifax och som modell.
