1920 kunde Askeröborna glädjas över att få se på alla tjusiga segelbåtar som samlats vid Stenungsön för att där fira GKSS 60 års jubileum.
1860 samlade grosshandlaren Josef E. Lithman en grupp vänner för att den 16 augusti instifta Göteborgs Segelsällskap, “det andra segelsällskapet i Sverige, det första på dess västkust”
Jag citerar vad Carl Rudolf A.son Fredberg skriver I “Det gamla Göteborg “ 1919
”Sällskapet vann tillslutning och båtarna voro mycket goda och beprövade. Då man t. ex. en sommar i sällskapets första tid gjorde en eskadersegling till Marstrand deltogo bland många andra de båda Brandalingarne “Eleonore“ och “Emely”, den förra vars ägare var grosshandlaren Robert Dickson,“Eleonore“ var en riktig typ för de då i Göteborg omtyckta lustbåtarne från södra Bohuslän, så som de utgingo från den då mest berömde båtbyggaren Olle i Brandal. ( varvet i Brandalen på Orust mittemot Lilla Askerön var berömt för sina snabba segeljakter). Stävar, bord, roder etc. voro tilltagna som för en Ost-indiefarare; däck, ruff och alla tillbehör voro i samma smak och en sådan båt innehöll mer trä än utrymme
— men ändå var han trevlig, på den tiden.
Man lade framför allt största vikt på soliditet.
Båtarne varade också i evighet, en och annan torde kanske ännu göra tjänst på vattnet i degraderad tillvaro. Det var då ännu en trosartikel, att en kutter aldrig skulle kunna duga på västkusten
(mer om striden mellan Jakt och Kutter förespråkarna återkommer vi till).
Kännedomen om Västkustens skärgård var ringa hos sällskapets ledamöter, på få undantag när. Tid och medel saknades också för längre färder,båtarne voro blott ägnade till dagsfärder. Första och huvudstationen var Långedrag, därnäst kom Bratten, nu känt såsom Styrsö
Provianteringen var på den tiden en viktig del av seglingen.
Vilket också framgår av en av stiftarnes svar på en fråga, huru det varit på seglingen söndagen förut:
— Det roligaste var, när såsom att vi åt!
Man var — som sagt — försiktig, när man begav sig ut på det villande hav.
Farligheterna började redan vid Nya Varvet, vid den delvis nedrasade vågbrytaren från flottstationens forna dagar; där skrapade mången, både herreseglare och fiskare tjäran från sin drakes botten. Mittemot ruvade lerbanken Skinnsäcken på oförsiktiga offer.
Självaste ordföranden, så försiktig han alltid var, bottnade där en vacker söndagsmorgon.
Men, så höll man också på med en god frukost, som också tog uppmärksamheten i anspråk.
“Sylfiden“ tog sig en överhalare och vattenfylldes; den viktigaste passageraren, den kände ordensbrodern stiftaren av ordensällskapet W 6 Paulin kastade sig i förskräckelsen överbord, men han kom icke i längre än till bröstet och stod där, med serviett om halsen och en kotlett på gaffeln ropande:
— Rädda mig först! ”
Den första kuttern, den nya tidens snabbseglare, som utlottades, hette Ellida. Det var en sju och en halv tons båt och byggd i Lysekil.
Det var emellertid — berättade en gång den för några år sedan bekante seglarveteranen, konsul J. V. Swalander — en skarp strid mellan de gamle, som höllo på kosterbåtarne och ansågo den typen vara den enda, som passade våra farvatten, och de unge, som ville införa nya, moderna båttyper. De gamle kosterbåtsförsvararne menade, att kuttrarne inte voro sjödugliga i vår skärgård. De hade all sin barlast vid kölen, o. s. v. Striden fördes häftigt och ej utan bitterhet.
De första segelbåtarna i Sverige var bruksbåtar,
På västkusten fanns båttypen koster som nu genomgick en förvandling från arbetsbåt till anpassad kappseglingsbåt
Impulser till mer eleganta och snabbare båtar kom från den engelska båttypen kutter som var enmastad med rakt skuren stäv. Kutter blev i slutet av 1800- talet på svenska synonymt med segelbåt, då de flesta segelbåtar kallades kutter oavsett vad de hade för ursprung och form.
Hade firandet I Stenungsund hållits 15 år tidigare hade kanske den allra mest extrema av den nya tidens “Kuttrar” eller segelbåtar varit där. Garm IV konstruerad av den oerhört talangfulle Göteborgaren Gunnar Mellgren, ingenjör på Göteborgs mek verkastad (Götaverken) som ritade extrema segelbåtar på sin fritid. Garm beställd 1901 av grosshandlaren Knut Olof Mark. 18 meter lång, med fenköl och med 242 kvm segelyta slog den alla med häpnad , vann allt den ställde upp i. bl.a Kieler Woche, världens största regatta.
Stenungsund med StSS är ju fortsatt ett seglarcentrum, inte minst som anoŕdnare av seglingstävlingen “Tjörn runt” en av de största segeltävlingarna I Sverige med målgång på Askeröfjorden. StSS bildades ju först 1964 , 100 år efter GKSS så riktig lika anrik är ju inte klubben förstås.
Fotona visar jubileumsportalen på Stenungsön, Segelbåtarna eller ”Kuttrarna” ankrade i Stenungsundet, Segeljakt byggd i Brandalen och ”Kuttern” Garm IV.
