Belos hette ett legendariskt ubåtsbärgningsfartyg som 1943 bärgade ubåten Ulven som så tragiskt minsprängdes utanför Stora Pölsan i Göteborgs norra skärgård 1943. Belos som befann sig i Hårsfjärden satte högsta fart mot olycksplatsen , det var enda fartyget i Europa utrustat med dykarklocka vilken kunde användas till att rädda besättningen. Väl framme efter två dygn fann man ubåten , men för sent . Alla i den 33 man starka besättningen visade sig ha omkommit.
Nu tar vi oss tillbaks i tiden till 1922 och då träffar vi på Gunnar Rosander, välkänd profil på Stora Askerön där han ett år senare skulle bosätta sig efter att ha gift sig med Helga. Här ser vi honom i vit jacka bland besättningsmännen på Belos, han jobbar som steward ombord och fartyget befinner sig i Chanak eller Cannakkale som det heter nu, vid Turkiets kust.
Här kunde man med nöd och näppe undvika att hamna mitt i storpolitiken. Efter första världskriget hade britterna trupper här, men de anfölls nu I September 1922 av Turkarna och skapade krigsskräcken som kom att kallas ”Chanak krisen”.
Under en tid verkade krig mellan Storbritannien och Turkiet möjligt, men Kanada som ingick i samväldet vägrade att gå med på det och den brittiska opinionen ville inte återigen ha ett krig.
Delar av regeringen i London tyckte likaså trots att den dåvarande premiärministern liksom Winston Churchill uppmanade till krig. Det blev följaktligen inget krig utan Turkiet fick efter förhandlingar de landområden man ville ha.
Gunnar Rosander stannade på Belos till 1932 och blev sedan anställd som steward av Svenska Lloyd där han blev kvar ända till 1959 då han fick guldklocka för 27 år i rederiets tjänst. Under alla sina resor besökte han hamnar i Amerika , Canada och Europa, en vittberest man.
Källa. Sonen Holger Rosanders släktkrönika och foto
