År 1900 bor Prins Waldemar Bernadotte Krona som vi ser i församlingsboken i Brunnstorp Uppegård Säve, vad är nu detta , inte kan det väl ha bott en kunglighet där? Gräver vidare och ju mer jag håller på ju underligare och mer och mer tragisk visar sig verkligheten vara. Det visar sig att “Prinsen” inte är någon prins utan av föräldrar som med troligtvis stora visioner för sonen gett honom dessa namn.
I Säve bor han hos en fostermor, den ogifta sömmerskan Augusta Nilsdotter. Det framkommer att hans riktiga föräldrar heter Knut Krona och Mathilda Torin och att Prins är född 1888 i Lawrensburg, Indiana USA.
Han hade kommit till Sverige 1894 och bodde första tiden hos sin mormor I Göteborg men senare lämnats till Augusta I Säve. Varför tog då föräldrarna inte hand om Lille Prins? Jo, modern Matilda Thorin hade tydligen avlidit och i samband med detta skickades “Prinsen till mormodern I Sverige. Men fadern då , kunde inte han ta hand om sonen? Knut Krona visar sig inte alls heta så utan “greve Alfred Robert Cronhielm” och hans livshistoria är både intressant och tragisk.
Jag hämtar hans livshistoria från “Nordisk krinḿinalkrönika 1996”
Alfred Robert Cronhielm föddes utom äktenskapet av Christina Charlotta Karth 22 Augusti 1840 I Paris. Fader lär ha varit greven Charles de Mornay, ett franskt sändebud I Stockholm. Några år senare gifter sig Christina Karth med den svenske greven Axel Fredrik Cronhielm och adopterar lille Alfred som I och med det blir svensk greve.
Når Alfred är 13 år avlider modern och han flyttar till sin mormor som skall ta hand om honom. Det går inget vidare, skolgången går dåligt och han börjar tidigt missbruka sprit. Lyckas efter flera försök ta studenten och börjar vid universitetet men hoppar av och gör som de flesta Cronhielmare , blir militär men får efter en tid “sparken” även där. Ågnar sig då åt ohejdat festande, favoritkrogen är “Byttan” vi Katarina östra kyrkogränd iStockholm.
Den 4 Mars 1865 har han supit upp alla pengar och hamnat I rejäl knipa. Han skaffar en pistol och bestämmer sig för att ta sitt liv men törs inte utan beger sig istället berusad till mormodern för att tigga mer pengar. De råkar I häftigt gräl vilket slutar med att han drar upp pistolen och dödar henne. Får med sig det som går att pantsätta från mormodern för att få nya pengar. Bestämmer sig för att fly landet men fortsätter supandet, nu i Södertälje varför polisen hinner upp honom och han kan gripas.
Dömdes till livstids straffarbete och hamnade på Varbergs fästning (se foto). Efter 12 år där benådades han och emigrerade då till Amerika . Någonstans på vägen träffade han Matilda Torin som alltså var “Prinsens” mor. De båda drog sig fram på något sätt I Amerika och det var alltså här Alfred bytte till sitt alias Knut Krona.
Historien om Knut Krona kunde slutat där om det inte varit för arvtvisten som uppkommit i och med att Alfred “Knut” Chronhielms kusin Carl Cronhielm avlidit , Carl hade inga barn så det var Alfred som var närmsta arvinge till de stora gårdarna, fidekomissen I Uppland. Till saken hörde att det fanns många fordringsägare eftersom Carl misskött ekonomin, så misstanken finns att nu gällde det för dessa att bevisa att Alfred dött innan Carl så att ingen arvinge fanns. En advokat engagerades och begav sig till Amerika och lyckades “bevisa” att så var fallet varvid dom kunde få tillbaka sina fordringar.
Men nu kommer vi till “Prinsen” som visade sig inte vara en riktig prins men väl en greve. Han var ju i själva verket arvinge och kunde blivit godsägare, men ingen ville väl hitta honom? Starka krafter verkade ju emot.
Istället upprepade sig livet för honom likt sin fars, han tas som lösdrivare 1910, rymmer från värnplikten några år senare vilket ger honom fängelse. 1917 häktas han för inbrott på Visingsö, Stjäl en häst I Lindome och en cykel i Glanshammar, så håller det på . Han slutar sina dagar 1936 på “Gibraltar” fattigvårdsinrättning i Göteborg.
Trots sitt ståtliga namn “Prins Waldemar Bernadotte Crona” så lyckades han inte skapa sig ett bra liv, men inte så konstigt med tanke på at t han växte upp helt utan föräldrar. Kanske hade hans liv tagit en annan vändning om han fått ärva fidekommissen I Uppland, vem vet?
Det fanns alltså ingen prins i Säve, men väl en greve!
Källor : Nordisk krinḿinalkrönika 1996, Artikel på siten “ifokus,se”
