Lily Langtry ”The Jersey lily” Englands då mest kända och omsvärmade kvinna, älskarinna till Edvard VII. För oss som minns, på 60 talet omsjungen av The WHO i låten ”Pictures of Lily”. Hon ses klädd i svart på tavlan liksom mannen i vitt, James Gordon Bennet jr, tidningskung från New York. Playboy och seglare som en gång innehade rekordet att ha seglat över Atlanten på 13 dagar.
De befinner sig på bilden på hans lustjakt ”Namouna”. Men vad har denna då denna yttersta elit och dåtidens hetast av alla heta celebriteter för koppling till Askerön. Jo, på Namouna finns även Carl Christiansson som genom en enastående karriär tagit sig dit och som en av Bennets favoriter sedan gick vidare till att av Bennet utses till direktör för New York Heralds Parisutgåva.
Men låt oss börja på Stora Askerön. Carls far var född i den minsta av alla Backstugor på Kalven söder om Danestan. Fadern lyckades dock få arbete på det nyöppnade museet i Uddevalla som vaktmästare men dog redan efter ett halvår på nya jobbet. Familjen var nu i riktig knipa, men Carls mor Carolina som hjälpt sin make med sysslorna chansade att söka tjänsten och tack vara att museiledningen verkar ha uppskattat hennes goda egenskaper fick hon mot alla odds jobbet. I arbetet ingick även att vara konservator av de djur man ville ställa ut. En fråga gick då till Malm, konservator på Naturhistoriska i Göteborg (han som stoppat upp Valen där) om han kunde tänkas lära upp henne, och Malm som verkar ha varit en fördomsfri människa tackade ja.
Arbetet på museet och lönen därifrån gjorde att Carolina kunde låta sonen Carl börja på läroverket och bli student. Efter skolan gick han till sjöss och det var där som 17 åring som hans karriär tog fart när han fick anställning på ett av Bennets fartyg , en karriär som skulle krönas med utnämningen till direktör på tidningen i Paris.
Modern pensionerade sig som 80 åring , fick motta Kungliga Patriotiska sällskapets guldmedalj och avtackades med en middag på Grand Hotell. Sonen Carl som från alla sina resor skickat hem exotiska föremål till museet köpte sedan en fastighet i Uddevalla där modern fick bo till sin död 1924 då hon hunnit bli 92 år.
Men, vi kan ju inte avsluta historien om Carolina och hennes son utan att berätta om Koalan.
Carolina var ju som sagt mycket ambitiös, men ibland ställdes hon inför en omöjlig uppgift. 1892 donerade guldgrävaren Andreas Eliasson Sundberg skinnet av en Koala till museet. Han hade år 1865 lämnat Kyrkesund för att söka lyckan i Australien. Koalan sköt han i Queensland.
Carolina som mottog skinnet fick det besvärligt. Hur såg en Koala ut, Koalor var obekanta i Uddevalla på 1890-talet. Hon gjorde som man gör i detta läge. Gissar, och resultatet, blev något nytt, men vad gjorde det ingen Uddevallabo vistte bättre och ingen klagade.
Och vad gäller Andreas Sundberg och hans bror Olle, så sände dom hem många andra djur från sina jakter i Australien, och visst fann dom guld. De blev båda förmögna och köpte sig pampiga gårdar när dom kom hem. Andreas köpte gården Stenung i Norum och Olle Bremsegården på Klåverön vid Marstrand.
Om Bremsegården låter bekant så ja, borgmästare i staden Marstrand var ju i slutet av 1500 talet Peder Brems, min anfader i rakt nedstigande led på min mormors fars sida och Peder Brems var tidigare ägare till denna gård. Olles dotter är ju också för alla Tjörnbor välbekant. “Sundsfrun” Elin Sundberg ännu en stark kvinna, kämpade för nykterhet och kvinnors politiska rättigheter. Hennes hem Villa Solfrid på Tjörn, en stor stenvilla byggde hon som ensam kvinna, den ägs nu av en stiftelse.
Se även https://www.askerohistorier.se/kalven-stora-sjotullen/
