Vid husförhöret 1833 på Knarrudden hade ”Enkefru Wikström” avlidit och istället hade ”Mamsell Molins” syster flyttat dit. Hon hette Hedvig Christina Molin och hade innan hon blev änka varit gift med kapellpredikanten på Klädesholmen Lars Islander född i Ving Västergötland och död på Klädesholmen 1819.
Lars Islander skrev föjande förtvivlade inlägg 1809 i tidningen som en gång grundats av hans svärfar Prästen Johan Molin och vädjade till handelsmännen i Göteborg om hjälp åt de nödlidande i skärgården:
Eländet och nöden här på Klädesholmen och nästgränsande Skärgård har stigit till den höjd, att det icke kan beskrifwas. Den gångbara nerf- och gallfebern, förenad med hunger, äro för oss fasanswärde fiender, som äro utan botemedel för båda. För närwarande äro 8 lik ofwan jord, och 60 sjuka, endast på Klädesholmen. Den känslolösa menniskan borde wara här i mitt ställe, och skulle han kunnat uthärdat wid sjuksängen, der döende föräldrar, förtorkade af hunger och sjukdom, utprässa den sista tåren med denna bönen: Låt ej mina barn och anhörige dö af hunger. I synnerhet de Herrar i Götheborg, som härstädes äga Salterier, och som förr hafwa wisat så mycken wälgörenhet emot dem, lära ock nu blifwa de eländas säkraste tillflygt, de känna Skärgårdsställningen och Fiskarnes willkor, således behöfs ingen annan ryswärd beskrifning. En snar hjelp skall hafwa dubbelt wärde, och den som känner dessas elände, och ej gör hwad han kan, förtjenar ej att räknas bland dem, hwars Samhälle bör grundas på kärlekens ädla grundwalar.
Bakgrunden till inlägget var följande. Under andra hälften av 1500-talet gick sillen till i stora mängder längs Bohuskusten och detta ledde till att skärgården började bebyggas och I södra Bohuslän var det under 1700-talets slut tätt mellan sillsalterier och trankokerier.
Nästa större sillperiod varade från 1747 med allt större fångster men omkring 1800 började sillen avtaga och den försvann totalt år 1807 med svält och stort lidande som följd. De största delarna av inkomsterna från sillen hade gått till silluppköparna och ägarna av salterier och trankokerier som ofta var köpmän från städerna, främst Göteborg, Marstrand och Uddevalla. Man kan därför förstå varför kapellpredikanten Islander riktade sin vädjan om hjälp till köpmännen i Göteborg.
För mer info om systrarna Molin se min berättelse ”Mod och råd hos ett fruntimmer”