Efter att trankokeriet och mamsell Molin flyttat från Knarrudden fick min morfars far Sven Samuelsson efter att ha blivit utsedd till rotebåtsman för Lilla Askerön bygga sig ett torp och flytta dit. Han beordrades som andra båtsmän i flottan byta namn och man valda att han skulle heta Asker. Först ute med flottans fartyg, som längst till Västindien, vilket måste ha varit en fantastisk upplevelse för en fattig torparson. Efter att ha avslutat sin roll som båtsman tjänstgjorde han sedan på flera handelsfartyg och var mycket borta.
Hemma på Knarrudden var det då Olivia som tog han om de sju barnen samt ömsom sin mor eller svärmor. Hon fiskade, mjölkade den enda kon och odlade på den lilla markbit som fanns. Då och då tog hon båten och seglade till Uddevalla för att sälja det som kunde säljas. En händelse som skildrar detta berättades på 1960 talet av dottern Alma.
Olivia och äldste sonen Albert hade seglat till Uddevalla när en storm drog in vilket gjorde att de blev inblåsta ovanför Ljungskile. Flera dagar gick och Alma som då var 13 år fick ensam ta hand om de övriga syskonen ovetande om om och när de skulle komma tillbaka.
Olivia kämpade på mot drömmen att kunna köpa sig en egen gård, (hon kom själv från gården Räfsal på Tjörn) vilket till slut blev fallet och man köpte sig en gård på Stora Askerön. Torpstugan på Lillön tog man med sig. Tomten på Knarrudden blev då ledig , och Svens bror som bodde i Sundhagen tog då helt sonika sitt hus , som hade samma mått som Svens och placerade på grunden på Knarrudden där det fortfarande finns kvar.
På fotot har familjen Asker med Olivias mor Beata från Räfsal, radat upp sig framför sin lilla (30 m2) men fina torpstuga.