Göteborg 8 September 1810
Vilken fantastisk syn, landshövdingen von Rosen blickar ut mot Vinga och utbrister “Sedan skapelsen har förmodligen aldrig Göteborgs redd sett ut som nu; den nästan beständigt västliga vinden har där samlat flera konvojer, så att antalet av därvarande fartyg förliden gårdag besteg sig till 19 örlogsmän och 1,124 koopvaardijfarare, vilket presenterar en prospekt av det raraste man kan imaginera sig“.
Det måtte varit en härlig tavla denna skog av master från Klippan och älvsnabben ut till Vinga. Och en ännu härligare anblick, när de någon vacker höstdag, för en frisk östanbris, med alla vita dukar badande i solen, sträckte ut till havs — exempelvis den 17 september på förmiddagen, då ej mindre än två konvojer om tillsammans 800 skepp lyfte ankar och styrde utåt.
Denna oerhörda flotta krävde naturligtvis kolossala mängder proviant och den gode landshövdingen beklagar sig även för att “koop-vaardijflottan äter alldeles upp oss; alla livsmedel hava stigit till dubbelt och stå knappast att få; såsom exempel får jag nämna, att ett par oxar betalas med 300 riksdaler, vilket hittills varit oerhört i Sverige”.
Vad var då bakgrunden till denna enorma mängd fartyg i Göteborg? Det hela var Napoleons fel, Frankrike låg i krig med Storbritannien och efter att ha förlorat slaget vi Trafalgar så bestämde han sig att försöka svälta ut britterna istället genom att blockera alla hamnar för brittiska varor.
Bernadotte vägrar att ansluta sig och då öppnar sig en jättemöjlighet för Göteborg som transitohamn och smugglarcentrum för varor till och från Brittiska öarna. Britterna etablerar sig på Fotö och en stor flottstyrka med HMS Victory i spetsen ankrar upp för att försvara deras intressen. Överallt där det går att lagra varor görs så och många Göteborgare skapar sig stora förmögenheter, vackra stenhus byggs och det festas som aldrig förr, kanske Göteborgs bästa tid någonsin.
Fransmännen blir förstås vansinniga och tvingar Sverige att ansluta sig genom att förklara krig mot Storbritannien, ett krig där inte ett enda skott kommer att avlossa. Mycket kan tacka Admiralen James de Saumarez för, befälhavare på HMS Victory som på ett skickligt sätt tillsammans med landshövdingen von Rosen över goda middagar och umgänge lyckas hålla Göteborg utanför krigshandlingar.
En minnestavla över Saumarez finns uppsatt på Göteborgs stadshus med följande text
VÅR STADS OCH VÅRT LANDS VÄN I KRIG SOM I FRED
AMIRALEN LORD JAMES DE SAUMAREZ
1757 – 1836
CHEF FÖR EN MÄKTIG BRITTISK FLOTTA VILKEN MED ”VICTORY” SOM FLAGGSKEPP LÅG VID VINGA OFÄRDSÅREN 1808-12. MYCKET TACK VARE HANS VÄNSKAP, KLOKHET OCH STYRKA UNDGICK GÖTEBORG KRIGETS HÄRJNINGAR.
”WE CANNOT YET DENY THAT IN A HIGH DEGREE WE ARE INDEBTED TO YOU FOR OUR EXISTING AS A STATE”.(BALTZAR VON PLATEN 22 SEPT. 1809)
“IT WILL BE THE GREATEST HAPPINESS OF MY LIFE IF MY ENDEAVOURS HAVE ANY WAY TENDED TO ESTABLISH A FIXED AND PERMANENT ALLIANCE BETWEEN OUR RESPECTIVE NATIONS”
(SIR JAMES SAUMAREZ 11 MAJ 1812)