Skeppsprästen Jacob Wallenberg beskriver hur han förbereder sig på bästa sätt inför sin resa med ostindiefararen “Finland” år 1769.
Om morgonen den 8 Dec. Vaktmästare. Han kom, förande sina ben rätt Vaktmästerligen, och berättade, vinden vore god , man måste til siös. Väl, Fader Vaktmästare, skal så ske. Jag gäspade några gånger och kastade mig i kläderna, tagande, utan synnerlig hiärtängslan, afsked utaf mitt ensama ungkarlsläger.
– Hvilken förmån, at vid dylika tilfällen icke brys af en gnällande hustru!
Utom porten råkade jag en svärm Ostindiska vänner, som fått samma ordres.
Vi strax med långa steg åt Stibergsliden haste,
Fast högar utaf smuts på halfva benet stå
Åt staden då och då en sorgsen blink vi kaste,
Men ack! Dit klubban vill, dit måste viggen gå.
Salopper, kappor, hiärtans ungar!
Susanna, Cloris och Lisbett!
Farväl, aj, aj, farväl! Hvart hälst oss vågen gungar,
Skal Ni i våra bröst besitta all Er rätt.
En slängkyss vi til slut åt Edra hyddor sände,
Vår trohet räcka skal til världens andra ände,
Åtminstone til Cap.
Änteligen hade vi nu hunnit vada oss igenom Masthugget, och fingo det kära Klippan i ögnasikte. Vi voro ännu i öfverläggning, om man inte borde därstädes pusta ut en smula, när den artige Carnegie förekom oss.
Han hade denne dagen gordt sig en besynnerlig möda, til at upsnappa Ostindiefarare: tillät ej heller oss gå förbi, utan fattade oss i armen, med den oegennyttiga compliment:
Mine Herrer, I ma icke före penger ur landet, that är mot Kongens förordning: Ik hap god röd vin, kapuner, harer , pudding.
– what ye please , gentlemen – – a toast for your sweet hearts, before you are going away – –
Man måtte ju haft en biörnasiäl, för at kunna göra någon invänning mot et anbud, som beledsagades af så många välstekta skäl, och understöddes på köpet med et ögnakast frå the young mistress herself, who stood smiling behind, til förtigande af lilla Stinas nätte fot, hvilken hade stält sig, liksom på försåt, uppå kökströskelen.
Vännerna bestormade dörren, in genom köket, klappade Stina på vägen och intogo den största
salen, med det ädla beslut, at kringskansa sig där bakom en oöfvervinnelig wall af bålar och bouteller.
Jag fölgde hopen efter, och gick med. Jag förgäter aldrig, hur det smutsiga Masthugget hängde oss ännu på hälarna, och huru våra bestöflade aktertassar til hela sin längd, in Lebensgrösse, intryktes på golfvet vid hvarje steg .
Värden gorde sit bästa: Värdinnan trippade lättare: stekvändaren feck en hurtigare gång. Redan ha vi en jösse på bordet: efter kom en kapun, och mitemellan presenterade sig hela jordgloben i en klotrund pudding.
Men hvad duger fasta landet, om det inte vattnas utaf hafvet?
En hel insiö med punch sattes jämte jordklotet, och här och där såg man en ström af Röda Hafvet inflyta uti glasen. Var himlen mulen ute, så härskade solsken på allas ansikten inne. Hade skilsmässan frå Götheborg lämnat några melankoliska skrynkor på vår panna, så viste Carnegie hemligheten, at utplåna dem.
Kort sagt:
Här sista fyrken gick: på bordet buros fram
De corpulentaste af husets alla bålar:
Man glädieströmar drack i karlavulne skålar,
Bekymret klunk för klunk med punchen nedersam.
Storsak! i släkt, i vän och flicka,
Man glömmer alt så när som dricka,
Bouteller spricka,
Brödren nicka,
Siunga, hicka,
Fult til pricka, filebom, bom, bom, peteheja.
Men med alt detta voro vi alle ganska nyktre, och om man gick något illa, så härrörde det af den vingelvanan, som Siömän inte kunna annat än ådraga sig på et skepp, hvarest de måste gå mycket ojämt för slingringen skull. Nej, nej; Ostindiefarare äro inte det värsta folket heller fråga på värdshus och i jungfruburar, så skal Ni få höra, de ha godt beröm om sig .
Finland, så väl som Prins Gustav, hade imedlertid ankrat vid Elfsborg. Vi gorde oss därföre icke brått om. Vår Värd undfägnade oss til sent på aftonen, med samma förnögda upsyn, som en Krämare i Gränna säljer en fiärding rutten strömming åt en bondkäring för två styfver stycket: och sedermera, för at intet äfventyra våra ben, satte han oss ombord med sit egit fartyg.
Änteligen Juledagen om aftonen begynte den efterlängtade winden blåsa opp. Enligt befäl, anstältes en sträng jakt efter skeppsråttor, i anledning af et inritat missbruk ibland besättningen, at undansticka en hop gossar i skeppet, wederbörande ovetterligen, hvilka på siön ligga Companiet til last.
Här handlas altså intet om fyrfotade råttor; ty de höra under kattens lagsago; utan om tvåbenta. Man fan tre eller fyra, men til vår stora förundran, hade de hvita strumpor och kortlar. Linnæus nämner dem inte, hvarken i förra eller senare uplagan af sit system: icke heller har jag sedt dem beskrifna hos Reaumur och Bouffon.
De likna aldeles fruntimmer, ända frå hiässan neder til fotabiellet, ha ögon, öron och bröst, gå på två ben, äro mycke tama och sofva gärna på ryggen, som andra människor. I London är släktet ganska väl bekant under namn af Ladies of pleasure, och på Boulevarden i Paris har jag hört dem kallas Femmes d ’ amour, på Svänska Kärleksungar. Vår Capten fan dem icke nödvändiga til Companiets tienst: lät därföre strax bringa dem i land med jollen, mångom til en hiärtelig afsaknad.
Morgonen härpå, innan hönsen vaknade under däck, börjades den vanliga siömusiken i windspelet: ankaren lyftades: Matroserna lupo rundt, liksom hästar ikring en qvarn, och hade infall i munnen, lika så läkra, som deras tuggebussar. Dagen syntes, seglen sattes til: Farväl, Fader Lots!
Farväl med lek och tidsfördrif!
Re’n östans andedräkt i seglen blåser lif.
På vågens högda rygg vårt tunga Finland vaggas,
Och hafvets trykta skum för bogen flyr och fraggas:
De Svänska bärgen smått ur ögna sikte fly,
Och redan synas de blott som en svartblå sky
Källor: Källor: Boken “Min son på Galejan” av Jacob Wallenberg hämtad från Litteraturbanken.se.
Foto: Värdshuset vid Klippan, Kent Nielsen, Modellen av “Finland” Bloggen Javanen.
Skeppsmodellen av Ostindiefararen “Finland” är Sjöfartsmuseet I Göteborgs största, byggd på Sverrevarvet mellan 1930-1931. Ca 30 man gick åt till själva byggandet. Det gick åt två ton virke, 60 kvm tyg och 20 km tågvirke.
För mer info om Sverrevarvet som byggde modellen av “Finland” följ länken https://www.askerohistorier.se/sverrevarvet
