Som är väl bekant så är det ”kvinnan bakom mannen” som gör skillnad. Därför kommer jag nu att skriva om de två kvinnor som stod bakom de framgångsrika kaparbröderna Gathenhielm
Helena Catharina Utfall
Vi börjar med Helena Catharina Utfall som var gift med den minst kända av bröderna. Christian Gathenhielm. Fregatt ”Carolus XII” på vilken han var kapten togs ju senare över av Cecilia Anckarströms far Olof vilka jag skrivit om i ”Cecilia kaparkaptenens dotter”.
Carolus XII ägdes av den rike Sebastian Tham i Göteborg.
Helena Catharina Utfall, mer om henne senare men först om hennes bror amiralen Jean von Utfall.
Han hjälpte nämligen Cecilia Anckarströms mor att få ut en pension från amiralitetet efter att hennes make Olof Anckarström gick till botten med fregatten Marstrand. Första tiden hade prästen på Tjörn och Olofs syster Lucia tagit hand om henne och dottern, men när även prästen dog blev läget prekärt och det var då von Utfall kom till hennes räddning. Släkten von Utfall kommer ursprungligen från Hjärtum vilket gör den extra intressant för mig.
Nu till Helena Catharina Utfall. Efter att Christian Gathenhielm dött flyttade hon och barnen till säteriet Jonsjö i Veddige socken utanför Varberg som paret ägde.
1722 året efter att Helena Catharina Utfall blivit änka började hon sitt arbete med att utveckla drällvävnaden. Dräll är en vävteknik där geometriska mönster bildas genom varpens och inslagets växlande bindningar. I Marks härad vävdes lärft sen tidigare.
Helena Catharina Utfall ville få kvinnorna i trakten att väva dräll. Till en början fick hon dem till att väva 8-skafts dräll vilket gav 11–12 öre per aln istället för 7–8 öre alnen som de fick för lärft. Detta gav kvinnorna en bättre ekonomi.
Varifrån Helena Catharina Utfall hade fått kunskapen är svårt att veta men med stor sannolikhet hade de resor som företogs av hennes tidigare man Christian och svåger Lars en stor betydelse. Lars ska ha talat både engelska och holländska, dock finns det osäkerhet i hur mycket han faktiskt reste. Christian reste däremot mycket och uppehöll under en period postförbindelsen mellan Göteborg och Nederländerna. Kontakten med Nederländerna kan ha haft en viktig roll då det holländska linneväveriet under 1600-talet stod för de mest fulländade duktygerna.
I Flandern och Holland hade en linnedamast utvecklats som blivit på modet. Sverige importerade till större del sin dräll och damast vid denna tid. Skeppsadelns kvinnor klädde sig även annorlunda än allmogen. De hade alltså tillgång till både andra tyger och modeller. Vävnaderna bestod av utländska tyger som traktens sjöfolk tagit med hem. Här fanns följaktligen flera sätt att få information om textilierna.
Helena Catharina Utfall var en pionjär i sin strävan att få i gång drällvävnad. Att få allmogen att själva tillverka dräll i stället för att importera passade väl in i tidens tankar om merkantilism och inhemsk linnemanufaktur.
1724 gifte sig Helena Catharina Utfall med Ernst Fredrik von Döbeln. Hans farfar grundade Ramlösa brunn och hans porträtt har tidvis funnits på Ramlösa flaskorna. Hennes nya man var utbildad jurist, han skötte gårdarna och gjorde fastighetsaffärer.
Affärer gjorde även Helena Catharina Utfall. Hon var inblandad både i fastighetsaffärer och som redare och delägare för olika fartyg efter hennes förre man. I äktenskapet med Ernst Fredrik födde Helena Catharina Utfall fem barn varav flera med endast ett års mellanrum.
Helena Catharina Utfall nöjde sig inte med 8-skafts dräll utan ville förfina drällen ytterligare. Tillsammans med sin granne Maria Catharina Lagerquist lyckades hon övertala en soldathustru i Istorps socken att gå över till 16-skafts dräll efter holländskt mönster. Detta skedde omkring 1727–1728 och efterhand blev 16-skafts dräll allt vanligare, bland annat för att det gav bättre betalt med 12–13 öre alnen vilket var en god förtjänst. Att väva 16-skafts dräll spred sig sedan i Marks härad.
Helena Catharina Utfall fortsatte att arbeta med vävningen av dräll till sin död.
Häradsborna blev så småningom kända för sin linnedräll, framför allt de i södra delen av Mark och i synnerhet Istorp. Drällvävnaden blev för Istorps socken en specialitet. Vävnader i dräll har i södra Marks härad vävts in till våra dagar. Förutsättningen för att utveckla och bibehålla vävningen av dräll i Marks härad bör tillskrivas de kvinnor som vågade börja, däribland Helena Catharina Utfall, och de kvinnor som efter henne bibehöll traditionen.
Helena Catharina Utfall avled år 1750
Ytterligare en “tyganknuten” detalj är att säteriet en tid ägdes av Per-Olof Ahl “kappahl”
Ingela Gathenhielm
Ingela Gathenhielm var en verklig superkvinna, dagens “Powerkvinnor” förbleknar.
När kaparkungen Lars Gathenhielm “Lasse I gatan” dog fick hustrun Ingela ta över hela imperiet. Utöver kaparverksamheten som nu bestod av trettio skepp, tänk er bara att styra och ställa över alla dessa besättningar med hårdföra män, blev hon nu ensam ägare till Gamla Varvet, en trädgård i Haga och deras gemensamma hus vid Lilla Torg i Göteborg.
Hon började genast att utveckla verksamheten än mer, och visade att hon inte hade suttit på läktaren och sett på medan Lars hade byggt upp sitt blomstrande företag. Av kronan fick hon tillstånd att uppföra bageri, bryggeri, bränneri, smedja och segelmakeri. Hon ägde också ett framstående repslageri, som tillhandahöll rep till ett stort antal skepp kring Göteborg.
Även kaparverksamheten tog hon tag i, och utökade den också. För dyra pengar köpte hon ett stort franskt fartyg “Le Vainqueur” som skulle passa i de fortsatta plundringarna.
Problemet var bara att Karl XII blev skjuten i Norge. Det innebar en kraftig nedgång för de göteborgska kaparna. När hon dog hade hon i alla fall lyckats skrapa ihop vad som i dagsläget motsvarar 100 miljoner och nu ligger hon och maken i sina vita marmorkistor I Onsala, som hon köpt innan sin död för 44000 daler silvermynt , lika mycket som man fick betala för en hel fregatt.
Hon är ett exempel på framgångsrika kvinnor som drev företag på 1700 talet, en företeelse som var mycket vanligare i Göteborg än i Stockholm. På västkusten satt kvinnorna verkligen inte och tittade på , männen var ju ofta till havs och kvinnorna skötte gården, fiskade och tog hand om de vanligtvis många barnen eller drev företag efter att deras män gott bort.
Ett närliggande exempel på Stora Askerön är ju trankokeriet i Danestan som drevs vidare av änkan Dorothea Elisabeth Matzen efter makens död. Under hennes ledning expanderade firman till att bli en av Göteborgs största och innefattade en rad verksamheter som sockerbruk, import av socker och salt, sillsalterier, trankokerier och grytgjuteri. De sista åren arbetade hon i kompanjonskap med sin son Bernt Harder Santesson som övertog firman efter hennes död.
fakta hämtad från www.skbl.se/sv/artikel/HelenaCatharinaUtfall, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Martina Böök), och skbl.se/sv/artikel/IngelaOlofsdotterGathenhielm. (artikel av Maria Sjöberg), hämtad 2021-11-04)