Skalvet 1904 Sveriges värsta på tusen år.
Man får gå tillbaka nästan exakt 100 år för att hitta ett större jordskalv i vårt land än det som skakade södra Sverige i september förra året. Bohusläns kyrkbesökare flydde i panik och på båtarna trodde många att man gått på grund.
Jacob på lillöa (Lilla Askerön) berättar om Jordbävninga 1904, häng med här nu och se om ni kan förstå när han berättar på ”Tjörbumål”.
”Signe å Karl å Gunnhild å Oskar på Trankoget skulle bhli konfirmerade [i Valla kyrka] å de va sôdden trängsel så de va alldeles förskräckelit, de kunne inte komme in i kûrka, allti ve sônne tefälle va de möt fôhlk.
Å då prästen hade bûrjat å predika e stûnn — jä sad bra langt atter, de håwar jä — så trodde jä de va Ramsdahl’n som körde bûrtemä lansvejen för de skangra så förskräckelit, men så då jä vände mej om så så jä att fôhlket sprang ur kûrka å va ude å jä gick ud också å så träffa jä Elam å så sa han detta va jordbävning.
Jä ved inte om Elam gick in i kûrka ätteråd, de kan jä inte seja, jä va så ghla för jä fick plats så jä gick fram te de framerste stohlane, jä försto vähl inte bätter, kan jä tru. Mässa fortsatte. Men så om kvähln så skulle Lundhohlm komma å hôlle bibelförklaring här å då va jä å Karl bûrt i lagårshawen. De va en grå häst, ve kalla’n för Mälebyhästen, å då ve kom nära ôpp ve torvmyra så bûrja de å skangra unner fôddera på oss. Karl släppte hästane å sprang å tog mej i näven, håwar jä, å ve kom hem.
Då ve kom hem så va Britta å Selma i Näggåhl, de hade språnget hemifrå å kom ûpp te vårt å de lå där mä natta uppe hos vårt, de torde inte å väre hemma. Å Petter i Skåwen å Soffi å Axel kom också så de va hele huset fullt. Å då klacka va ett på natta så kom där ett lide kran johlbävning igen. Å där va sôdda läsing hele natta så de leckna inte. Rappen rög å kûrka, sa de. Ja va ju inte så gammel.”
Inspelning den. 25 sept. 1961 av Ingemar Asker och Wilhelm Ängermark. Utskrift av Wilhelm Ängermark som håller i pennan, med på fotot förutom Jacob, dessutom hustrun Annie och sonen Tage.