Den här historien har min ”avlägsna” släkting Johanna Strömvall på Orust forskat fram, en spännande historia. Huvudpersonen Magna har följande band till Stora Askerön.
Hennes farmor Christina Hammar kom från Stora Askerön mellangård, hennes syssling Ida Holmberg bodde i ”Hagen” och hennes brylling var Sven Asker (se länk nedan).
Christina och hennes make Nils Nilsson kom som gifta att bo granne med Svens morfar, skräddaren Olaus Berntsson på Regårdsnäs, Orust.
Nu till Johanna Strömvalls historia:
Släktforskning kan pågå i flera år, och ju mer man gräver, desto fler intressanta personer dyker upp.
Tragiska och spännande berättelser kan läsas genom raderna ur kyrkböckerna. Har man tur hittar man levande släktingar som kan ge en klarare bild av personen i fråga.
En intressant person jag nyligen stött på är Magna Christina Kristiansdotter född 1864. Detta är hennes historia, som börjar nära Varekil, närmare är bestämt Varekilsnäs i Stala Socken.
Magnas mor Christina var född i Brandalen ett stenkast från Varekilsnäs, dotter till båtbyggaren Olaus Olsson , känd för att bygga snabba segeljakter (se länk nedan).
Christina Olausdotter 1824-1912 var gift med fadern Kristian Nilsson (1820-1866) född i Regårdsnäs, Trätte, det var alltså Kristians mor Christina Hammar som kom ifrån Stora Askerön.
Paret fick 6 barn, varav 3 nådde vuxen ålder. De var fattiga, så barnen fick börja jobba tidigt.
Syster till Magna hette Olivia ”Liva i Viga” och 1862–1950 var den äldsta dottern, hon arbetade som piga i många år bland annat i Marstrand och Buvenäs och levde ensam i ett mycket enkelt torp på äldre dar. Mer om henne kan man läsa i Boken Brandalen som Orust Släktforskare gett ut.
Sonen Niklas Kristiansson (1866-? ) blev sjöman. Han dömdes för stöld. Men vad som blev av honom har jag inte funnit.
Nu tillbaka till Magna Christina.
Magna arbetade hos sin moster Anna-Greta Olausdotter på Björängen i Marstrand. Anna-Greta måste haft det bra för hon och maken Petter Rutgersson hade många anställda. Bland annat flera syskonbarn från Orust.
Magna som var piga blev gravid 1888 med okänd fader, en stor skandal på den tiden då de inte var gifta. Hon föder barnet Emma.
Livet måste varit hårt för Magna, hon var fattig. Hon beslutar att lämna dottern Emma på fattighuset i Marstrand. Jag vet att hon skriver och tigger pengar av systern Olivia. Men där tar spåren slut.
För då försvann hon i alla fall ur alla dokument jag letat i. Tills nu…jag får under hösten ett napp via DNA forskning om en potentiell släkting i Kungälv som har mer information.
Genom DNA kan jag se att jag är avlägset släkt med kvinnan i Kungälv, och i hennes digitala släktträd finner jag Magnas oäkta (dvs ej född inom äktenskap enligt kyrkboken) dotter Emma. Det är hennes farmor. Nu närmar det sig!
En ättling i direkt nedstigande led alltså!
Vi beslutar att ta en fika och reda ut vem som är vem. Min ”nya” släkting kände till att Emma hade en släkt på Orust. Men inte förstått hur stor.
Kanske var det just skammen om att Emma var en oäkting som höll Emma borta från släkten. På den tiden var ju trots allt många djupt religösa på Orust.
Genom samtalen med min nya släkting, får jag får upp ett nytt spår efter Magna i Australien!
Jag mailar en man i Melbourne, Australien och hoppas på svar. Några dagar senare dyker ett Mail upp i inkorgen. Det visar sig att Magna i själva verket begett sig till Sydafrika omkring 1890. Exakt hur hon tar dig dit är fortfarande oklart. Har inte hittat några uppgifter om det.
Men i Kapstaden får jag veta att hon gifter hon sig med en man vid namn Jan Petter Jansen. I bröllopsbeviset är hon listad som ”ogift kvinna”. De får två barn. Jan Petter jobbar på järnvägen. Boerkriget blir en anledning att återigen röra på sig. De beslutar att börja om i Australien.
De emigrerar till västra Australien. De tar landvägen över Australiens enorma och torra öken. Någonstans utmed södra kusten, i samhället Esperance, jobbar Petter med att ta upp vatten till djur, genom att bygga vindsnurror. Han dricker giftigt vatten och dör tragiskt nog innan de kommer fram till Adelaide.
Magna fortsätter med barnen de över 200 mil som återstår till Adelaide där hon lever till 1942. Vilken resa hon gjorde, dessutom med två små barn, fascinerande!
Hon dör vid 80 års ålder. Numera bor hennes ättlingar i Adelaide och Melbourne. De blir givetvis intresserade att få veta om Magnas släkt i Sverige.
Jag kollar återigen igenom släktens gamla fotoalbum från sent 1800-tal och ni förstår nog min förvåning när en bild från just Sydafrika dyker upp bland de gamla fotona. Magna måste alltså skrivit hem till Sverige och skickat med en bild från Kapstaden.
Undra vad de tänkte då…
Länkar:
https://www.askerohistorier.se/slakten-hammar/
https://www.askerohistorier.se/seglarfest-pa-askerofjorden-nar-gkss-firade-60-ar-16-augusti-1920/
https://www.askerohistorier.se/en-fattig-bonddrang/
