Fotot föreställer Gerda Forsblad, född 1860 i Göteborg. Fadern var bagarmästaren Magnus Berglund och familjen bodde på Kungsgatan 55.
1879 förlovar hon sig med den elva år äldre Alfred Forsblad som kommer från Frändefors och 1883 flyttar man in i det Palmborgska huset, Linnegatan 1, då helt nybyggt.
De får fem barn ihop, fyra söner och en dotter. Maken som tituleras “Grosshandlare” driver då firman “Forsblad & Strömberg” som benämns “Ångbåts & Speditionsaffär” och detta samt faktumet att paret prövat att tillbringa somrar vid badorten “Lyckorna “ är högst troligt anledningen till att dom lärt känna min släkting “ångbåtskaptenen” Johan Olsson.
Yngste sonen Erik föds 1889 och fotot på Gerda är taget två år senare. Erik hade i sin tur sonen Bengt Erik Forsblad som vi kommer att återkomma till.
1906 avlider då maken Alfred Forsblad och Gerda fyra år senare, båda då bara I 50 års åldern. Rörelsen som låg I det vackra huset vid Norra Hamngatan 4 hade då tagits över av äldste sonen Olof Wilhelm Forsblad.
En av hans ättlingar kontaktar mig och berättar att Olof Wilhelms svärfar Per Johan Abrahamsson var övermaskinist på “Bohuslänska kustens” ångare “Albert Ehrensvärd” och detta liksom det faktum att familjen Forsblad under flera år hyrde huset “Hälsan” i Lyckorna stärker ytterligare sannolikheten att Johan Olsson och dessa familjer kände varandra väl. I senare tid var såväl Erik Forsblad som Olof Forsblads familj trogna sommargäster på Marstrand.
Se även https://www.askerohistorier.se/angbatskaptenen-johan-olsson-och-brefdufvan/
Jag trodde att historien om Gerda och hennes familj härmed var avslutad men slumpen gjorde att jag många år senare fick möjlighet att läsa Gunnar Nordensons nedtecknade memoarer. Nordenson var befälhavare på Svenska Amerikalinjens M/S Gripsholm oc fick under andra världskriget uppdrag att transportera utväxlade krigsfångar mellan kontinenterna. När jag läste texten och såg namnet Forsblad “ringde en klocka”, hade jag inte sett det namnet någonstans?. Jovisst i “Ångbåtskaptenens“ fotoalbum, kunde det vara samma släkt? Lite grävande i arkiven bekräftade att så var fallet.
Gunnar Nordenson, befälhavare på Gripsholm skriver:
Trots att vi hade lejd från de krigförande makterna, levde vi farligt. Även till sjöss kunde ett misstag begås av flyg eller ubåtar. Vi levde en dag i sänder skulle man kunna säga. Svårigheterna är som bekant till för att övervinnas och när kritiska situationer klarats av kunde man ej gräva ner sig i eller grubbla över vad som kunde ha hänt, om fru Fortuna varit oss ogunstig utan man måste då och då koppla av från den hårda stressen.
Ankomstdagen till kajen fyllde vår präktige maskinchef Olof Z. Pehrson 60 år. Trots brinnande krig och att vi låg i en krigisk hamn fick inte hindra oss från att hylla jubilaren. Vi hade uppvaktat honom som hastigast på morgonen, innan vi gick in i den trasiga hamnen och hade tänkt avsluta födelsedagsfirandet med en galamiddag på kvällen.
Men dagens oförutsedda äventyr gjorde att vi helt enkelt inte orkade med ett s.k. sjöslag även om det gick i den glada avkopplingens tecken. Men nästa dag efteren god natts sömn och sedan vi förvissat oss om att allting beträffande fartygets säkerhet var under kontroll, tog vi skadan igen vid en försenad men mycket lyckad födelsedagslunch. Jag harangerade födelsedagsbarnet med följande ord:
Övermaskinist (numera sjöingenjör) Pehrson, min dam och mina herrar (endast en dam var närvarnade fru Sheila Forsblad, född Baskett och ursprungligen kanadensiska, repatrierad från Asien under en tidigare utväxlingsresa, se nedan) när Du nu min käre Olle har passerat din sextionde milstolpe behöver man egentligen inte tala om att Du bär Dina år med heder för det syns och hörs ibland det långa vägar (skratt).
När du ser tillbaka på Ditt jämförelsevis långa liv, kan Du även med tillfredställelse blicka tillbaka på många väl förrättade värv, ja man skulle kunna säga att Ditt liv varit fyllt av intensiv energi och plikttroget arbete. Men det är trots allt inte bara arbetet, som präglat Din tillvaro, ty som en god medborgare anstår har
Du även varit en god familjefader. Tillsammans med Din goda maka har du fostrat sju präktiga barn och nu mina vänner äro vi i tankarna i den trevliga villan i Kungsbacka, där vännen Olle helst velat tillbringa gårdagen och jag skulle tro ”dagen efter” (skratt). Vi vet alla att du under denna jubileumshögtid omstrålats av Din familjs varmaste och vackraste tankar och jag föreslår nu att vi alla förenar oss med familjen och hyllar gårdagens och dagens hjälte, mina vänner, Övermaskinist Pehrsons skål, som följes av ”Ja, må han leva….”.
Fru Sheila, som varit internerad i koncentrationsläger i Ostasien, hade haft turen att bli utväxlad och komma med ”Gripsholm” för hemresa till Kanada. Hon var en mycket vacker och charmerande ung dam och blev under resan bekant med purserassistenten ombord Bengt Erik Forsblad från Göteborg.
Romansen slutade lyckligt och de förenade sina öden ute på villande havet den 29 november 1943. Vigselförrättare var den amerikanske biskopen vid protestantiska Episkopala Kyrkan i Amerikas Förenta Stater Lloyd R. Craighill, som var passagerare ombord. Fru Sheila, som hade en fin skolunderbyggnad, stannade kvar ombord och blev en utmärkt kontorist och språkkunnig assistent till sin överlycklige make. I april 1946 lämnade fru Sheila ”Gripsholm” och bosatte sig i sitt nya hemland, Sverige.
Se även
https://www.askerohistorier.se/havets-glomda-hjaltar/
http://weihsien-paintings.org/DonMenzi/Gripsholm/LIFE/p_LifeMagazine.html
Sheila och Bengt bosatte sig i Göteborg, kom sedan i mitten på 1950 talet att flytta till Malmö, de jobbade inom till en början inom rederibranchen, fick barnen Roger och Diana. Bengt avled redan 1973 medan Sheila levde ända till 2006, då 90 år gammal.
Hennes extraordinära livsöde kom att sammanfattas i tidningen “Sydsvenskan” 20 Januari efterföljande år:
Sheila Forsblad hörde till en generation som upplevde mycket dramatik under andra världskriget. Hon var född i Kanada, men hennes familj flyttade till Hongkong. När Hongkong senare intogs av japanska trupper blev hon liksom alla britter och kanadensare satt I koncentrationsläger.
Efter några år förhandlade dock Japan och Kanadas regering och ett utbyte av krigsfångar skedde. Sheila var en av dem och Sverige ställde passagerarfartyget Gripsholm till förfogande, under greve Bernadotte och Röda Korsets fredshjälp. På Gripsholm mötte Sheila sin blivande make som arbetade som steward på båten. De gifte sig och bosatte sig I Göteborg.
Sheila var en utmärkt administratör och arbetade inom rederibranschen och på grund av sina goda språkkunskaper kom hon också att arbeta på en språkskola i Malmö.
Carmen Demaret
Så var denna historia slut, men vänta! Carmen Demaret som skrev i tidningen om Sheila. Ovanligt namn. Kollar detta och häpnar, det visar sig att även denna kvinna haft en liknande livshistoria som Sheilas.
Carmen Demaret född 20 maj 1922 i Manresa, Katalonien, Spanien, död 15 februari 2009 i Malmö. Demaret hade engelsk far och spansk mor och tillsamman med sin faster och sin farmor flydde hon till England under spanska inbördeskriget. Hon var under tre år forskningsassistent under sir Alexander Fleming, med bland annat undersökningar av bakteriers resistens mot penicillin. Senare flyttade hon till Malmö, gifte sig och blev rektor för Berlitz Språkskola i Malmö. Hade många intressanta vänner, Picasso, Dalí, Charles Berlitz och den tyske kigshjälten Felix von Luckner kapten på “SeeAdler” och många fler.
Se även
https://sv.wikipedia.org/wiki/Carmen_Demaret
https://sv.wikipedia.org/wiki/Felix_von_Luckner
Källor
Jan Polheimer
Arkiv digital
Gunnar Nordensons memoarer
Tidningen Sydsvenskan
Wikipedia
Foto
Egen samling
Göteborgsposten 1906 11/7
Göteborgs Adress- och industrikalender 1898
LifeMagazine Dec. 1943.
