Eva Dickson var dotter till den förmögne Albert Lindström, som skötte stuterier för hästuppfödning, och hans hustru Maria. Hon växte upp på Ljungs slott.
Eva Dickson är nog den mest äventyrliga kvinna som sett dagens ljus i Sverige. Racerförare, pilot, författare storviltjägare och krigskorrespondent är några epitet hon kunde sätta på sitt visitkort.
Enligt hennes bror , en vildmarksros som gjorde vad som föll henne in.
Växte upp på ett slott utan för Linköping, farfar hade den spektakulära villan Wilhelmsberg i Örgryte och det var även där hon fann sin make Olof Dickson som var barnbarn till James Dickson som även han byggt den stora villan Överås i Örgryte.
1925 gifte hon sig och fann snart att hon och Olof hade ett gemensamt intresse, kör bil, helst fort. Han introducerade henne i rallykörning och de började tävla tillsammans, sedan tävlade hon själv, placerade sig alltid i topp, vissa tävlingar var inte öppna för kvinnor, det hindrade inte henne, då anmälde hon sig bara som ”Anton Johansson”.
1930 fick hon för sig att bila genom Europa med sin väninna Linde Klinckowström. De beslöt att besöka många av de platser som Linde varit på när hon red runt i Europa på sin häst. Men vänta nu, nu måste jag skriva några rader även om denna originella kvinna.
Linde Klinckowström var författare och ”upptäcktsresande” som älskade att rida lika mycket som Eva gillade att köra bil. Linde tävlade med sin hopphäst Castor men fick 1926 för sig att rida och hälsa på sin syster Tora som bodde i Paris ihop med konstnären Nils Dardel. Väl hemma från denna långritt tog det bara ett år innan hon blev sugen på en ny resa. Det bar av på hästryggen till Rom vilket hon också skrev om i boken ”På långritt med Castor” och som reseberättelse i Bonniers veckotidning.. Det blev verkligen långritter, sammanlagt 1300 mil på hästryggen.
Tillbaka till Eva, bilturen fick dock till resultat att hennes make 1932 tröttnade på hennes äventyr och skilsmässan var ett faktum. Samma år lyckades Eva som tredje kvinna i Sverige att ta flygcertifikat och dessutom med en annan väninna bege sig till Afrika för att jaga storvilt. Där träffade hon baron Bror von Blixen-Finecke – tidigare make till Out of Africa-författaren Karen Blixen. De träffades i Kenya och blev snart älskare.
Under en middag på Europeiska klubben i Nairobi råkade hennes bordskavaljer provocera henne när följande dialog utspelade sig ”Kvinnan är omöjlig nuförtiden, målar naglarna, bleker sitt hår och dricker Champagne. Föder inte ens barn längre, se på er själv, vad duger ni till?” Varpå Eva svarade ”jag kan köra bil” varpå mannen säger ”Köra bil kan väl varenda människa” varpå Eva replikerar ”Jag tänker köra bil härifrån Nairobi till Stockholm ” , ”Jag slår vad om att ni inte klarar det” , var mannen reaktion. Vadet var antaget.
Hon köpte sig en fyrsitsig Chevrolet som hon utrustade för långfärden. I garaget träffade hon också på Ali som hon fick med på resan. 1933 efter över en månads färd under stora umbäranden nådde hon Alger , fortsatte sedan via Paris till Stockholm och blev därmed den första kvinnan som tagit sig över Sahara med bil. Resan resulterade också i att hon skrev boken ”En Eva i Sahara”.
1934 var hon tillbaka i Kenya med Bror Blixen, där hon deltog i olika vetenskapliga expeditioner. Året därpå reste de båda till Etiopien, där hon bevakade Abessinienkrisen som krigskorrespondent för Vecko Journalen . De hann att träffa kejsaren Haile Selassie innan Mussolinis styrkor invaderade och både dom ock kejsaren fick fly. De lämnade Etiopien på mulor, på en 2 000 kilometer lång resa tillbaka till Kenya.
1936 gifte sig paret i New York City och tillbringade sin smekmånad med att segla runt Kuba och Bahamas med vännerna Ernest Hemingway och hans andra fru Pauline. Resan slutade med att paret besökte Hemingway i hans hemstad Key West.
Bror Blixen och Eva var dock ingen bra kombination, båda sökte äventyret och var slarviga med pengar.
1937 befann hon sig åter i Göteborg, Pengarna började tryta och Bror ville att hon skulle resa ner till honom i Afrika så att dom kunde bygga upp en tillvaro där ihop , men Eva ville återigen ut , äventyret hägrade och den 3 juni 1937 startade hon en bilresa från Stockholm till Peking via Sidenvägen. Att bli den första personen att köra Sidenvägen hade länge varit hennes stora dröm, och något hon ville göra innan hon slog sig ner med Bror i Kenya.
Körande utan några följeslagare tog resan henne genom Tyskland, Polen, Rumänien, Turkiet, Syrien och Iran. Efter att ha nått Afghanistan fick hon rådet att göra en omväg via Indien, eftersom hennes avsedda rutt ansågs vara för farlig för en ensam kvinna. När hon nådde Calcutta blev hon sjuk och behandlades med ett botemedel av arsenik på ett sjukhus, vilket förvärrade hennes tillstånd.
När hon var i Calcutta insåg hon att hon hade slut på pengar. Hon fick också veta nyheten om det andra kinesisk-japanska kriget och insåg att hennes planerade rutt till Kina nu var omöjlig och hon var tvungen att ge upp sina planer på att nå Peking. Även om hon var svag efter sjukhusvistelsen, bestämde hon sig för att köra tillbaka till Europa. När hon nådde Bagdad i Irak i mars 1938 hade hennes resa pågått i nio månader. Efter en middag en kväll utanför Bagdad hemma hos några vänner körde hon tillbaka till sitt hotell, men tappade kontrollen över bilen i en brant kurva och kraschade. Hon dog omedelbart. Hennes man, Bror von Blixen, blev omedelbart telegraferad om hennes död, men han var ute på safari och fick inte telegrammet förrän han kom tillbaka till Nairobi fyra månader senare Då hade hennes kropp redan transporterats till Stockholm, där hon begravdes den 22 april 1938 endast 33 år gammal.
Hennes farfar var syssling till Eugenie Ouchterlony se ”Första sommargästen på Stora Askerön”. Hennes farfar var gift andra gången med en syster till Hugo Zachaus farfar se ”Göteborgare och äventyrare!” och bodde i den borgliknande villan Wilhelmsberg vid Örgryte gamla kyrka.
Ingift i göteborgsfamiljen Dickson även de från Örgryte.
