Lars Holmberg berättar:
En blåsig kväll i början av hösten på 1940-talet ser Karl i Änga en eka komma drivande på sidan genom sundet mellan Lilla och Stora Askerön. Han känner igen ekan och förstår att en olycka har hänt och ger sig ut med sonen som hjälp. De ror mot vinden söderut. När de kommer upp i höjd med Svarte Holme ser de på ett av de små skären, en bit utanför holmen, något som uppfattas som en säl.
De förvånar sig över att den inte flyr när de kommer roende så nära. Framme konstateras -ingen säl utan ekans ägare liggandes på magen på skäret. Skäret är så litet att om han hade rört sig det minsta hade han glidit av.
Att få honom i ekan orkade man ej. Istället bands ett rep runt honom och bogseringen börjar hem till hans bostad. Han dras upp på stranden, får hjälp in, torra kläder och bäddas ner i kökssoffan. Dagen efter kommer han till Karl. Båten vänds på rätt köl. Han får låna ett par åror och ror hem – Han glömde att tacka för hjälpen, sa Karl.
Mannen på bilden är Gustav Larsson, mannen det handlar om läs mer om honom i ”Gustav i båten”