Emilie Flygare-Carlén, känner ni till henne? Det borde ni, hon var vår första ”Deckardrottning”, på 1800-talet, mest läst, mest översatt och bäst betald. Men låt oss ta det från början.
Hon föddes som Emilie Smith i Strömstad 1807. Var yngst av fjorton syskon, fadern var handlare och sjökapten. Hemmet var välbeställt och redan som tolvåring fick Emilie följa med sin pappa på fraktresor längs Bohuskusten. Vid sjutton års ålder fick hon ansvara för en egen båt, en tuff tjej.
Gifte sig år 1827 med läkaren Axel Flygare. Paret fick fyra barn tillsammans, dock överlevde endast två av dem spädbarnstiden. 1833 blev Emilie blev änka. En kort tid senare trolovades Emilie med juristen Jakob Reinhold Dalin, vilken beskrivits som hennes enda stora kärlek. Hon blev havande, men innan bröllop hunnit stå avled Dalin hastigt. 1836 föddes dottern Rosaura (blev också författare), som adopterades av Dalins släktingar. Samma år avled dottern Mimmi.
Det var efter år 1836, efter ovan beskrivna tragiska händelser, som Emilie inledde en seriös författarkarriär. Emilie blev snabbt framgångsrik och hon flyttade till Stockholm, där hon gifte sig med Johan Gabriel Carlén. Hon kunde nu försörja sig och sonen på sitt skrivande. Den första skärgårdsromanen Rosen på Tistelön (1842) gjorde stor succé och anses vara världens första detektivroman. Tillsammans med Fredrika Bremer och Sophie von Knorring kom hon att stå för 80 procent av svensk litteraturexport och vid tiden tillhörde hon sin tids absolut mest lästa internationella romanförfattare tillsammans med Charles Dickens, Eugène Sue och Alexander Dumas d.ä.
Emilie Flygare-Carlén intar i många avseenden en särställning som kvinnlig författare vid mitten av 1800-talet. I motsats till sina samtida kvinnliga kollegor valde hon att publicera sig under eget namn. Hon framstår därmed som ett tidigt exempel på en självförsörjande yrkesförfattare som använde sitt namn som varumärke. Hon var också en affärsbegåvad kvinna. Hon valde med omsorg sina förlag och var en skicklig förhandlare.
Flera av hennes romaner utspelar sig i Bohuslän och skildrar kustbefolkningens tillvaro, en miljö hon hade kunskap om sedan uppväxtåren på Västkusten. Framför allt i hennes sista roman som även gått som TV serie, Ett köpmanshus i skärgården, märks en strävan mot ökad realism. För denna roman fick hon då ofattbara 10000 kr i förskott för vilket idag motsvarar 500 000 kr.
När hon som ung seglade runt med sin far på hans fartyg, senare med egen skuta så kände hon förmodligen väl till Trankokeriet på Knarrudden, Lilla Askerön. Hennes äldsta syster Catharina var nämligen gift med Carl Peter Brovall vars far Anders drev Trankokeriet där innan det togs över av svågern Johan Påwelsson Wikström.
För mer läsning se ”En häxa, en adelsman och några statsministrar, folket i Nordgård” eller ”Mod och råd hos ett fruntimmer” om Mamsell Molin barnbarn till Johan Påwelsson Wikström. På Stora Askerön har vi också ”Släkten Hammar” och ”Djävulen kan också sjunga” som handlar om släkten Wikström och Hammar
Källor: Wikipedia, släktforskarsiten Geni, ” lyransnoblesser.se” samt Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Yvonne Leffler), hämtad 2022-04-14.
