Elam – Öns mångsidige handelsman, flottans kungliga kavaljer och så mycket mer

Två rör och två hörlurar, Radiola så hette den, radion som Gunhild Berntsson köpt in. Vi befinner oss i Östergård i början av 1930 talet och Elam, som tillsammans med sina bröder driver öns affär skall komma och installera den.

Först en antenn av fyrtio meters längd fästad i husets skorsten. Sedan en koppartråd som gick till en jordledning utanför väggen och ner i jorden där man tippat i hästskor och allahanda skrot för bra kontakt. Sedan kopplades batteriet, och nu var det bara att sätta lurar på huvudet. Det hördes skrapningar och visselljud men Elam lyckades till sist få in den enda station som då sände på långvåg, Stockholm-Motala.

Denna historia berättades av Erik Askland i hans skrift med barndomsminnen från ön och beskriver så väl att, skulle något göras med den senaste tekniken så anlitades Elam. Han var öns verkliga fixare, och förutom att sköta öns affär, så var han öns första elektriker, kunde fixa en motor och hjälpte folk att deklarera och andra kamerala uppdrag.

Hur kom det sig att han hade alla dessa färdigheter? Vi tar det från början. Elam född 1892 var son till båtsmannen Sven Asker och växte upp i båtsmanstorpet på Knarrudden. Lilla Askerön.

Se även – https://www.askerohistorier.se/en-fattig-bonddrang/

Tre äldre och tre yngre syskon varav en, Albert som blev min morfar, fanns dessutom i det lilla huset. Pappan var till sjöss långa perioder, så tidigt fick Elam och de andra barnen hjälpa till med fiske, valla kor och annat för att hjälpa sin mor. När han började skolan så kom lärarinnan Maria Andersson från Mjörn vissa veckor och hade undervisning med barnen på ön. Elam hade läshuvud och gick ut efter sex år med gott betyg.

Se även – https://www.askerohistorier.se/livet-i-batsmanstorpet-pa-knarrudden/

En anekdot beskriver hur han tidigt tog ansvar. Det förhöll sig så att Elam då 12 år och brodern Olle som var två år yngre följt med pappa Sven till Uddevalla för att sälja fisk. Sven träffade en del bekanta och tog med dessa ett något för stort antal supar, full kom han till båten och pojkarna som inte ville att han skulle slösa bort hela dagsförtjänsten låste helt enkelt in honom i ruffen och seglade hem.

Når Elam var 15 år blev han antagen som skeppsgosse vid skeppsgossekåren i Marstrand. Där undervisades man i vissa skolämnen och sjömanskap, en tuff utbildning som kröntes med en långresa på briggen Gladan till Holland, med på denna resa var även fartygen Najaden och Jarramas. 1909 fick han fast anställning vid flottans station i Stockholm, där utbildade han sig till röjdykare.

Han trivdes verkligen med både tjänsten och vännerna och kom att stanna i många år. Dessutom kom han liksom sin far att en tid tjänstgöra på Ångkorvetten “Freja”, något som kom att förena far och son som senare i livet kunde tala med varann om upplevelserna dom delade.

På fritiden kunde han odla sina intressen för musik, gick på revyer och även på Operan, men där räckte inte pengarna till mer än ståplats uppe i galleriet. Han tyckte också om att dansa, på Operan lärde han känna en av balettdansöserna, men det var förstås vanlig dans han ägnade sig åt och det är nu vi kommer in på en händelse där han verkligen fick användning för denna färdighet.

Stockholms örlogsstation hade anordnat en stor fest. Bland de inbjudna var från kungahuset prins Wilhelm som var sjöbefäl i flottan samt hans hustru, prinsessan Maria närvarande. Under dansen så kom plötsligt prinsessans adjutant fram till Elam och sade att prinsessan ville dansa, vilket också skedde. Aldrig förr eller senare har väl en man som kom från så enkla förhållande fått dansa med en prinsessa, och inte vilken som helst. Storfurstinnan Maria Pavlovna var kusin till den siste Tsaren Nicolai II av Ryssland.

Denna historia låter nästan helt osannolik tills man läser att Anna ofta chockerade genom sitt informella sätt, red herrsadel, rökte och åkte ibland rutschkana på en silverbricka utför trapporna på deras villa Oakhill på Djurgården. Hon gjorde enligt sonen Lennart Bernadotte “i stort sett vad som föll henne in”. Dessutom var hon vid tiden nöjeslysten och hjärtligt trött på sin tråkmåns till man som hon tvingats gifta sig med och inte långt efter denna händelse skilde sig från, Elam var ju inte heller någon skrytsam person, mer av den kärva sorten, så denna osannolika händelse som han berättade för sin dotter verkar sannolikt ha hänt.

Men det var inte bara nöjen, han studerade också matte och tekniska ämnen via Hermods brevkurser för att sedan under två år läsa afton- och söndagskurser vid “Tekniska skolan I Stockholm” som han avslutade 1915.

Första världskriget hade då brutit ut och Elam var krigsplacerad vid flottan.  Den starkaste upplevelsen från denna tid var nog när han bevittnade hungerkravaller i staden, då även vid upploppen spårvagnar vältes.

1917 slutade han sin anställning vid flottan och arbetade därefter ett knappt år som montör vid ASEA efter att först ha gått en montörskurs vid företaget. El var ju vid tiden en ny och modern företeelse.

Därefter bar det av hemåt och efter en kort tid som elektriker i Stenungsund och en kurs i “tvåtaktsmotorer upp till 20 hkr” så bildade han och bröderna 1920 handelsbolaget och öppnade affär på Stora Askerön, en affär som kom att drivas av Elam i närmare 50 år.

Se även – https://www.askerohistorier.se/handelsbolaget-broderna-asker/

Alla dessa kurser och färdigheter i den nya tekniken gjorde givetvis att han anlitades på ön varhelst något nytt och modernt inköpts och skulle tas i drift, inte många därute var vid tiden så välutbildade. Inte bara han utan även hans far anammade tidigt ny teknik, fadern var bland de första med motorbåt på ön och när telefontrådar drogs till ön så fanns första telefonen i hans hem där telefonstationen hamnade.

1930 så var det så äntligen dags för giftermål med Greta Fredriksson från Askerön mellangård som var brorsdotter till min mormor, jag är alltså släkt med både Elam och Greta, så komplicerat som det bara kan bli på öarna i skärgården där alla är släkt med alla.

Föräldrarna Sven Asker och Olivia Olausdotter hade under tiden Elam var I Stockholm flyttat från Knarrudden och köpt en gård på Stora Askerön, ja dom hade faktiskt flyttat med sig hela torpet som nu fick utgöra grunden till det större hus med dubbel bredd som där byggdes.

Detta kom nu väl till pass, han och de andra bröderna kunde från gårdens mark stycka av tomter och bygga sig var sina hus, och givetvis gjorde Elam en elinstallation i sitt hus trots att ingen el fanns framdragen till ön, det skulle dröja till 1945 innan elen kom till ön, då mycket tack vare Elams svåger, varvsägaren Algot Andersson som bodde på Heden gift med Gretas syster Sigrid. Algot var också en man som drev på för att anamma den nya tekniken. Affären och varvet var de första som kopplades in till telefonväxeln, då med tel.nr 1 respektive 2.

Elams elinstallation i huset var förresten inte någon slump, han hade givetvis byggt ett vindkraftverk på berget vid huset för att på så sätt kunna få el om än i liten omfattning, en pionjär även där alltså liksom med installationer av radioapparater som berättades om i artikelns början.

Tre år efter giftermålet kommer dottern Ulla till världen och hon är den som bidragit med denna historia och foton liksom de barndomsminnen hon berättar i denna länk – https://www.askerohistorier.se/affaren/

Det är också tack vare hennes son som denna hemsida existerar, fortfarande är det alltså ny teknik som gäller i familjen.

Till sist varför heter Elam “Svensson” och de övriga bröderna “Asker”?  Fadern fick som båtsman för Lilla Askerön båtsmansnamnet “Asker”, när familjen flyttar till Stora Askerön skriver prästen in även barnen som att heta Asker, förutom Elam som då befann sig i Stockholm, när Elam senare även han ville ta sig detta efternamn protesterade en annan Askersläkt och han fick behålla namnet Svensson.

Mer om Gretas far Anders kan ni läsa här
https://www.askerohistorier.se/badgastseglare/

Mer om Gretas farmors släkt kan ni läsa härhttps://www.askerohistorier.se/cecilia-kaparekaptenens-dotter/

Mer om Gretas farfars släkt kan ni läsa här
https://www.askerohistorier.se/vanerseglarna/