Alla vi som växte upp med Saltkråkan på TV minns ”Farbror Melker ” uttala denna livsvisdom, att ta vara på varje dag. Men inte var det han som kom på denna vishet utan Bohusläns store tänkare och skald Thomas Thorild.
En man som borde uppmärksammas nu mer än någonsin, han förespråkade tankefrihet, pressfrihet och alla likas värde såväl mäns som kvinnors.
Uttalanden om kvinnor som ”Qvinnokönets naturliga höghet” eller ”just i den mån som en karl förädlas, liknar han, i mildhet av seder och väsende, en kvinna, såsom man ser hos alla karlars av själ och känsla, och tvärtom att just i den mån en kvinna försämras, börjar hon, i all slags osed, likna en karl”. Verkar ju vara tankar som skulle platsa i dagens debatt.
Än värre var det när han angrep makten, Han kallade de fyra stånden för ”De fyra rikets obestånd” han ville få bort alla bördsprivilegier och att landet skulle styras av de bevisat dugligaste. Fortfarande är det ju så i mångt och mycket att föds man rik så dör man rik och vice versa, och makt i dagens läge utgår ju inte från börd men väl från pengar en trend som förövrigt bara verkar förvärras.
Detta föll ju naturligtvis inte i god jord, han lyckades bli ovän med allt och alla och kungen beslöt att en gång för alla bli av med en som hade så farliga ideer, så man kastade helt enkelt 1793 ut honom ur landet. Detta blev ju inte något särskilt hårt slag emot honom eftersom han lyckades få tjänsten som biliotikarie med professors titel vid universitetet i Greifswald i dåvarande Svenska Pommern. Där levde han sedan till sin död 1808.
Thomas föddes 1759 i Svarteborg ovanför Munkedal , men redan som tvååring miste han sina föräldrar och fick flytta till sin bror i Kungälv. En av gatorna vid kyrkan är förövrigt döpt till Thorilds gränd till hans minne. I skolan som forfarande finns kvar och syns på fotot som det vita huset bortanför det gula på gatans högra sida, upptäckte man att han var särskilt begåvad och en av direktörena i Ostindiska kompaniet , Jonas Tranchell sponsrade honom. Som 16 åring lämnade han Kungälv för att studera i Lund.
Under sin studietid i Lund var han även ledig ett år och tog jobb som informator för de tio barnen till Henrik Herman af Dittmer på Rånnums herrgård vid Vargön (som nu är Ronnums hotell och restaurang och där Hollywoodstjärnor som t.ex. Nicole Kidman brukar bo när det filmas i närbelägna Trollhättan).
Dittmer hade blivit förmögen anställd som superkargör vid Ostindiska kompaniet och satsat sina pengar i att köpa Rånnum som han tänkte förvandla till ett mönsterjordbruk.
Det bar sig inte bättre än att Thorild förälskade sig i Dittmers då 15 åriga dotter som han kallade ”Eos” i sina dikter.
Denna romans sågs naturligtvis inte med blida ögon av fadern som inte kunde acceptera ett så dåligt parti för dottern, utan Thorild fick återvända till Lund utan framgång på kärleksfronten.
När han senare fick reda på att hon blivit bortgift skrev han följande dikt:
Jag återkallar forna dar, Förflutna stunders fröjd; Den ljufhet blotta minnet har, Gör mig tjust och nöjd.
Efter denna misslyckade sejour i hemtrakten var hans tid som Bohusläning över och efter Lundatiden styrde han kosan mot Uppsala och Stockholm för att som jag nämnt tidigare slutligen förpassas till Tyskland och Greifswald där ett monument nu är rest vid kyrkogården till hans minne och där hans gravsten finns, nyligen renoverad av Svenska Akademien, kanske som ett slutgiltigt erkännande av hans storhet, någon plats i akademien fick han ju aldrig under sin livstid.
