Systrarna Augusta Johanna och Anna Maria Isaksdotter köper huset som ligger längs Förnäsvägen 1914 av Janne Johansson i Östergård för de pengar de får när de säljer föräldrarnas mark i Garpedalen till Hilmer och Gunhild Berntsson. Deras far Isak var bror till Abraham Svärd som var rotebåtsman och bodde i båtsmanstorpet i Danestan
Maria var baderska på Stenungsön och systern Augusta sömmerska och hade för detta ändamål varit lyckosam med att köpa sig en stor spegel när mamsell Molins bohag såldes ut vid en auktion på trankokeriet vid Knarrudden. De tjänade också lite pengar på att tvätta, mycket tvätt blev det ju på badhusen med den stora mängd handdukar som användes där och kanske blev det också annan tvätt hos familjerna på ön som de fick ta hand om.
Varje dag måste Maria ta sig över fjorden till Stenungsön, troligt vis rodde hon, ett slitsamt jobb, dryga sjömilen som det var.
På Stenungsön hade systrarna Kihlman redan i mitten av 1800 talet börjat bygga upp en badortsrörelse med både kall och varmbadhus liknande de som sedan tidigare fanns i Gustafsberg och Marstrand. Baden skedde under överinseende av badläkaren som vid detta sekelskifte hette Landergren, det var nämligen väldigt viktigt att man badade på rätt sätt för att uppnå hälsoeffekten. Hur det var att vara baderska kan man läsa om i “Boken om Lyckorna” badorten lite norr om Stenungsön som grundades senare, år 1877.
En baderska berättar:
“Vi var två som lärde oss samtidigt. Doktorn sprang där i badet varje dag. Han släppte oss inte förrän vi kunde bada. Då var det mycket halvbad på den tiden, överösningsbad. De som hade dåliga nerver får sitta i vattnet, och så öser man fram och bak med handfat sex gånger nedifrån och upp och sista fatet över huvudet, och det är väldigt bra för nerverna. Det var så noga så det hängde recept på väggen, en del skulle ha 33, och en del 32 grader. De kände sig bra efteråt”
Baderskan satt inne med sakkunskapen om tångbadet:
“Den ljuvliga tången som kommer om våren. Det är som såpa alltihop. Den är så fin så fin. De tar ute vid holmarna på 1-3 meters djup, klotång. Man tappar kokhett vatten på den. Först är den brun, men sen blir den grön och ligger som slem uppepå, riktigt tvållödder. Det är den finaste badborste som finns. Den innehåller jod. Det skall bli riktigt brunt I vattnet”.
Baderskan fortsätter:
“Det var en särskild metod med borstningen, tånggnidningen. Det är precis som man vrider en deg. Man får börja med ena foten och ta den uppför hela vägen och den andra, med båda händerna på brösten, båda sidorna och magen runt, så vackert på magen. Och så får de vända sig om, och så tar man ryggen och skuldrorna, och det sista tar man benen bak.
Det var väldigt svårt att lära sig. Först borstade vi efter timglas så det blev rätt tid, 20 min. Man måste vara stark i armarna. Det frestade på ryggen, eftersom man måste borsta och massera framåtböjd över de låga karen eller bänkarna. Ett bad tog en halv eller en hel timme. Först skulle de ligga i blöt lite, och så tång och borstning.
En del ville ligga i 15 minuter efter det och ha avkylning i vattnet, men en del ville ha det varmare. De fick ett badlakan om sig och gå in och vila i hytterna”
Hade baderskan tur så kunde hon vid dagens slut innan värmepannan stängdes av hinna att själv krypa ner och få sig ett varmt bad efter dagens slut, men aldrig med tång, det var alltför dyrbart.
Fotot visar dock kallbad under överinseende av en baderska vid kallbadhuset på Stenungsön.
Mer läsning om Marias kusiner August och Viktor på Kalven
https://www.askerohistorier.se/kalven-stora-sjotullen
Mer läsning om Mamsell Molin på Knarrudden
https://www.askerohistorier.se/mod-och-rad-hos-ett-fruntimmer
Källor: Boken om Lyckorna av Inger Dejke
Foto: Tillhandahållet av Mona och Sverker Karlsson
